gemensamma dryckeslaget skulle ovilkorligt följa på vinterns besegrande. Den seden är således urgammal i Stockholm.
Märkligt är, att Olaus Magni talar om istappar och snöbollar. Detta visar, att förste maj i gamla tider, som dock motsvarade en nu för tiden långt mera framskriden dag i månaden, alldeles icke var mildare än i vårt århundrade. Den ofta sporda klagan, att våren skulle nu för tiden infinna sig senare än fordom, torde höra till de ogrundade klagomålen.
Vinter och snö hade våra förfäder, liksom vi, stundom ända in i maj, men förhoppningar på en mildare årstid gåfvo äfven dem anledning till lekar och kalaser. Och så har det ena slägtet efter det andra plågats af våra hårda vintrar och fröjdats när våren skulle komma, äfven om istapparne ännu hängde i takrännorna.
Blomstergrefven var den glade befriaren, äfven om hans sommarutstyrsel tillkommit med ett litet knep. Denne comes florealis uppenbarade sig på många ställen, och hans namn är för öfrigt majgrefve, hvilket namn torde härleda sig icke blott af månaden Maj, utan äfven at det tyska »Mai» som betyder grönt, isynnerhet vårgrönt, hvarefter också majstången uppkallats, men som åtminstone icke hos oss tillhör Maj månad. De svenska vårfesterne äro nog slägt med andra lands lustbarheter vid samma tid på året, om de också skulle hafva sin egen prägel och firas med så mycken större glädje, som vår vinters stränghet i vanliga år är större än t. ex. Tysklands och Frankrikes.
Af gamla handlingar kan man finna, huru högt stockholmarne ärade majfesten samt huru brukligt det var att till den utse en majgrefve, sannolikt flere majgrefvar, en inom hvarje korporation.
Bältaresvennernes skråordning, som tillkom före 1437, föreskref: hwilken warder walder til meyegreff oc vil ey vara, böte 1 tunna öl oc vari likavel.
I smedernes skråordning af 1479 läser man: »Item Smidha svenane haffui ey flere samdrykkior um aarith än um fastegangh och Walborgamesso (1 Maj) som aff aldher waritt haffuer tho swa ath um Walborgamesso bör them ey lengher samdrykkio at haffua uthan at theras meyergreffue giffui uth eena halfva thunna öl ok ther betale alle svenane eena thunna öl i theras companij ok the ey lengher samdrykke haffui än the halffandra thunna öl är uth drukkin ok bör ey svenane heem at fölghia theras meyergreffue i hans husbondha
