synnerhet vid Storgatan, och se på folkskarorna som drogo ut för att fira sommarens annalkande.
Dagbladets Utbjudes hyra fyldes med annonser om »fönster den 1 Maj», och likväl var efterfrågan stundom mycket starkare än tillgången. Familjefadren i andra stadsdelar fick flera veckor förut icke någon ro i hemmet, förr än han kom med den lugnande underrättelsen, att han ändtligen fått tag i ett fönster.
Ett var visserligen icke mycket, då familjen var talrik och det dess utom hände, att några vänner måste bjudas med, men man fick vara nöjd, packa ihop sig och tura om titten. Helst borde man dock skaffa sig flera fönster, men det ökade kostnaden i betydlig mån.
Redan klockan tre på eftermiddagen kommo hyresgästerna och drefvo ut invånarne, hvilka då utvandrade till Djurgården eller flyttade in till gårdssidan. Fans det flera fönster i rummet, kunde det hända, att hvart och ett af dem hade sitt särskilda parti, och hvarje sällskap hade mat och dryck med sig. Stundom höllo de olika sällskapen sig på afstånd från hvar andra, och damerna sneglade blott på det andra partiets klädningar och prydnader eller på de medhafda förfriskningarne och gjorde hviskande sina anmärkningar; men i vanligaste fall knöt man dock förr eller senare bekantskap, och till slut bjöd man kanske ömsesidigt på matsäcken.
På andra ställen gick det fint till, och der satt kanske aristokratien från Drottninggatan eller storfolket från Skeppsbron och visade sig i all sin glans för massan på gatan. Det var toiletter som på den ståtligaste bal, och ädelstenar i majsol. Men folket traskade på gatan och gapade upp åt fönstren, beundrade och klandrade, prisade och gäckade, och ut till Djurgården drog tåget. Det drog så både under 1830- och 1840-talet.
Klockan fyra på eftermiddagen satte »sta’n inom broarna» sig i rörelse. Otåligheten hade varit stor. Och väderleksiakttagelserna sedan! Sommardrägterna måste invigas, voro det än aldrig så kallt, åtminstone någon del af dem, t. ex. de ljusa benkläderna och halmhatten och fruntimmernas mantiljer och sommarparasoll. Första Maj var vanligtvis bestämmande för sommarmoden i klädväg.
Skall man gå om bord på någon af roddarmadamernas båtar vid Mellantrappan eller kanske fara öfver till Norra slagtarhuset och sedan gå ned till Sillhofvet och låta ro sig till Grefbron?
Det kan man göra, men det öfvervägande antalet färdas till fots hela långa vägen öfver Ladugårdslandet. De som bättre råd hafva eller som icke fråga efter hvad de kosta på sig färdas i vagn eller till häst.
