XVIII.
- »Min egen, egen Tage!
Du skall inte bli rädd, när du en gång får detta brev. Ty när du får det, vet jag, att du skall glädjas, då du läser det. Du skall glädjas av dessa fattiga rader, som är det enda, jag numera kan skänka dig, därför att de aldrig skola komma inför dina ögon, förrän du längtar efter mig och finner dem av dig själv.
Jag ville icke lämna detta brev efter mig på det sätt som människor göra, vilka veta, att de skola dö. Ty jag vill ej tvinga mig på dig, och det skulle jag göra, om jag sade dig, att jag skrivit dig ord, som jag ej kan uthärda att du skall läsa, medan jag ännu är i livet. Men när du själv längtar efter mig, när den stund kommer, då du söker upp mina gamla brev och kanske önskar, att din lilla hustru sutte hos dig igen, när du blivit mild emot mig i
