Den här sidan har korrekturlästs
10
Så tänker jag och försöker att sluta mina ögon till sömn. Men åter kommer samma dröm och bemäktigar sig mina sinnen, framträdande liksom ur en dvala, under vilken jag tror mig veta, att jag sover. Åter går jag från rum till rum, följd av min hemlighetsfulle ledsagare. Och jag ser till sist, att de rum, i vilka han följer mig, från matsalen in i förmaket, från förmaket in i sängkammaren, från sängkammaren till den långa, tomma korridoren, där skåp och dörrar äro stängda, är min egen våning, densamma, vilken en gång var vår, min hustrus och min.
Där har också allt det hänt, som nu berövar mig sömnen och gör mitt hjärta kallt.
