XIII.
För att du lättare skall kunna följa med
vad jag nu ämnar berätta, måste jag erinra
dig om en sak, vilken gripit djupare in i hela
mitt liv än vad du kanske tänkt dig. Att jag
var besluten att ägna hela mitt liv åt
vetenskapliga studier, det vet du. Att jag företrädesvis
sysslade med kulturhistorien, det vet du också.
Att jag städse, från det jag lärde känna mig
själv, arbetade med det målet för ögonen, att
bliva universitetslärare, kan du icke hava glömt,
lika litet som min fasa vid tanken på möjligheten
att byta ut vetenskapsidkarens strävan
mot skolmannens nötande enahanda. Men vad
du ej kan veta, helt enkelt emedan jag aldrig
lät dig eller någon annan förstå det, det var i
huru hög grad vetenskapen blivit hela mitt
livs behärskande lidelse. Jag skulle kunna
berätta dig mina planer, visa dig mina utkast,
samlade under årslånga studier, från långt ti-
