togs fram, och man drack för männens öfverlägsenhet i alt annat än de husmoderliga pligternas uppfyllande, d. v. s. köket och skafferiet.
»Men i öfriga konster?» hördes en svag erinran.
»Å ja, skådespelerskor finnas visserligen,» medgaf skalden. »Men det är en lägre konst, och att kvinnan lyckas i den har sin enda orsak i hennes förmåga att förställa sig, att vara behagsjuk, att lysa med lånta fjädrar. Är hon sångerska, verkar hon möjligtvis något genom sin röst, och det visar väl inte själens öfverlägsenhet, men ännu mer genom sin skönhet och sin någon gång smakfulla, oftare granna drägt. Det har funnits fula sångerskor som gjort lycka, det nekar jag inte, men det är undantag och sådana bevisa ingenting. På musikaliska instrument har också en och annan kvinna utmärkt sig eller åt minstone fått ett namn, kanske tämligen oförtjänt. Men hvad är det för instrument? Jo, piano, som icke borde räknas till något medel för att uttrycka skön konst. Skall piano duga till något, måste det behandlas af starka, manliga händer. Huru många kvinnor spela väl fiol? Om någon enda gör det, utropas hon genast för ett underverk, och hon är det, ett underdjur till och med i obehaglighet. Vågar någon påstå, att fiol är ett instrument som lämpar sig för kvinligt behag? Å, det är otäckt i högsta grad att se ett fruntimmer stå med hufvudet på sned och hvila hakan mot fiolen, svänga armen och vrida kroppen. Bara det där gör, att hon aldrig hinner någon riktigt konstnärlig utveckling . . . Nej, konsten tillhör mannen, i den som i alt annat skapelsens herre, och fram för alt är han ensam inom skaldekonsten. Det vet också en klok kvinna, en som känner sin kallelse och förstår sin uppift. Hvem var Sappho? En varelse ur sagoverlden. Fru
