Romantik och bankaktier.
Gösta Gran var en älskvärd yngling och mycket
glad, kanske något lättsinnig efter hvad hans faster, gamla
mamsell Gran på Kungsholmen, påstod, men det gjorde
honom icke något ondt, åt minstone ej i hans kamraters
ögon.
»Gösta är en riktigt treflig pojke,» sade kamraterne sins emellan.
»Kanske något för svärmisk,» tillade en af dem, som när det skulle vara riktigt högtidligt kallades praktiska förståndet, men i hvardagslag kändes vid namnet kloke gubben.
Denne var så obegripligt förståndig, att han sällan satt kvar i ett gladt lag längre än till klockan ett eller tu på natten, under det att de öfrige ofta höllo ut till fem eller sex, och bland de senare var Gösta Gran den outtröttligaste.
Kloke gubben var sällan kär, och när det hände någon gång, gick det mycket snart öfver. Han var, som sagdt, så obegripligt förståndig. Gösta Gran kunde däremot få ett kärleksanfall mycket ofta, och det kunde räcka hela veckan, till och med ett par veckor, under hvilken tid han ej talade om annat än föremålet för sin låga, och han talade icke som kloke gubben eller som
