167
— Hon skall då icke förråda att han sett mig här; ty äfven det bör hållas obekant.
— Om er säkerhet fordrar det, vågar jag gå i borgen med mitt lif för hans tystlåtenhet.
— Här är blott fråga om er egen! Men hvad jag har att säga er, bör i alla fall vara utan vittnen, vore det ock af en broder. Och hvad er beträffar — och han vände sig till Hysing — skulle jag i alla fall råda er att med det skyndsammaste begifva er till ert qvarter och der afbida sakernas gång.
Hysing var icke den som tvenne gånger lät säga sig att han var öfverflödig, utan skyndade sig bort.
— Stael — sade Alexander och gick honom till mötes med utsträckt hand. — Det var länge sedan vi sågo hvarandra; men jag har icke glömt att jag sedan dess har en skuld att godtgöra, och jag är glad att händelsen lemnar mig ett tillfälle att ådagalägga det mitt hjerta icke är känslolöst för denna pligt. Jag behandlade er oädelt och förfördelade er grymt, men jag var kär och oerfaren; passionens eld brusade i mina ådror, och — — Ni förstår icke hvarthän den kan drifva oss, då vi aldrig lärt att tygla våra känslor. Förlåt mig, och se i mig nu endast vännen! Jag hinner ej säga mera, ty hvarje ögonblick är dyrt. Damoklessvärdet hänger öfver ert och edra landsmäns hufvuden. Men det skall icke träffa er, så sannt ära och tro skyddas af en rättvis himmel. Ni måste genast vara färdig till flykt, om ert lif är er kärt.
— Till flykt? — frågade Stael.
— På ögonblicket.
— Nej, min furste, nej!
— Lyckligtvis erbjuder sig ett tillfälle, som kan befrämja den. Men allt beror på minuten! Ännu medan vi tala närmar sig faran.
— Må hon komma! Jag vill möta henne och underkasta mig allt; blott icke flykt.
— Underkasta er. — Ni vet icke hvad det är fråga om.
— Lika godt! Jag skall föreställa mig det förfärligaste, på det jag ej må finnas oförberedd för något.
— Ni kan det icke och det är blott er hustrus närvaro som hindrar mig yppa…
— Min hustru fruktar intet vid sin mans sida. Eller hur, Ingeborg? Du bleknar. Store Gud! Skulle ditt mod svigta.
— Det är blott ovissheten och det bedragna hoppet, som inger mig denna fruktan! Tala, furst Gagarin, tala!
