34
han stundom betraktat Ingeborg, hvars ansigte uttryckte en stark kamp mot upprörda känslor; men längre förmådde han icke qväfva sin ovilja, utan afbröt: — Förlåt mig, min furstinna, om jag vågar utbe mig er uppmärksamhet för ett annat ämne än detta, hvilket ni, som det tyckes mig, kunde hänvisa till er slottsfogde! Jag har redan alltför länge dröjt att förklara er anledningen till min ankomst,
Vid ordet anledning skiftade furstinnan färg. —— Jag trodde icke, min general, att man behöfde förklara sina anledningar, hvarför man efter flera års bortovaro besöker sin gemål. Men jag kommer ihåg, att ni lefvat i läger och på slagtfältet, der man bland sina skyldigheter icke erinras om den, att smickra en makas känslor.
— Ingeborg Horn — återtog generalen och höjde sitt glas. — Denna skål är för din faders återvunna frihet! Innan kort skall du sluta honom i dina armar och vara honom följaktig till fäderneslandet. — Mitt ärende hit är, att förkunna dig detta och, såsom ansvarig för din och din systers personer, återföra eder till Moskau, der friheten väntar eder.
— Ja så, detta är ert ärende? Man skulle kunna tro, min dyra gemål, att ni kommer från den svenska kungens skola.
Men Tschammer låtsade icke hafva öra för dessa sin gemåls små anfall. Ingeborg låg för hans fötter, hon omfamnade hans knän, hon tryckte hans händer till sina läppar, och det var honom som om han på spetsen af ett isberg kände dalens milda luft kringsväfva sig, och dess blomsterdoft smeka hans sinnen.
Så snart man lemnat bordet gjordes anstalterna för återresan. Då Ingeborg skulle sätta sig i vagnen, såg hon Naddin nedkomma på borggården, ledd af en slottsknekt och darrande i alla sina lemmar. Hon förstod hvad det gällde; och vid denna ömkeliga syn sprang hon fram och lade sin börs, med några dukater i, i dvergens hand och sade: — Stackars Naddin! Jag kan icke mer, men jag beklagar dig!
6 Kapitlet.
Återseendets glädje och hoppet att åter få tillhöra hvarandra, voro emellertid för Horn och hans barn af kort varaktighet. Dagen före deras tillämnade afresa lät czaren gifva den först-
