62
falla från min tro mot konung och land, måtte hon då slita min bild ur sitt hjerta och lemna mig till den usla lott, som löftesbrytarn och lycksökarn förtjenar!
Nu föll det sista fjället, hvarmed Naddins försäkringar och generalens eget hopp betäckt hans öga, och en förfärlig blixt bröt fram genom det ljus som uppgick deri. Hade icke Stael varit czarens fånge, och Tschammer vördat sina förbindelser mot hans lif som sådan, våga vi ej svara för dem hämd ögonblickets raseri kunnat ingifva honom, Nu tvingade han med krampaktig styrka sina känslor inom sitt eget bröst, och skyndade att afbryta detta uppträde, i det han påminde om den pligt som kallade furstinnan och honom till deras gäster.
Knappast hade de lemnat rummet, innan Naddin kröp fram undan sitt gömställe och med en bedröfvad min utbrast:
— Så hafva de blottställt min heder som ärlig bedragare i tacksamhetens tjenst. Med narrens kloka anseende är det förbi, och med mitt skinn!… Hända hvad som hända vill, få de nu skylla sig sjelfva! Ha, ha, ha! Hade de blott kunnat hålla god min, med hvilken innerlig fröjd skulle icke furstinnan ha ställt ihop dem, det första generalen vände ryggen till slottet; och det har då aldrig låtit länge vänta på sig.
10 Kapitlet.
Den 20 December var inne. En tung grå himmel låg öfver Moskau och en kall frostig luft insvepte dess gyllene kupoler och dess marmorglänsande palatser i en dunkel yta. Det var som om sjelfva naturen velat draga en sorgeduk öfver den skådebana, som väntade det ädla lustspelet af den ryska örnens segerfest öfver det svenska lejonet, och förhånandet af de tappre krigare, hvilka skurit odödlighetens lagrar åt sitt tidehvarfs mannamod och kämpadygder. I sitt qvarter i Beloigorod eller Hvita staden, — en af de förnämsta delarne af Moskau — stod Stael vid sitt fönster och såg hur de från alla kanter ankommande svenska fångarne, i större eller mindre flockar drefvos genom gatorna, för att föras till de för dem utsedda qvarteren. Aldrig hade svårmodet så tryckande lagt sig på hans unga bröst som vid denna syn.
Så stod han ända till dess skymningen började inbryta, då han hörde dörren till sitt rum öppnas, och såg em person in-
