Eller pelusiskt lins du finner förtjäna din odling,
Lämnar Bootes dig råd som aldrig bedra, i sin nedgång[1].
230Börja och fortfölj sådden till dess den höljes av rimfrost!
Genomvandrande tolv stjärnbilder, den gyllene solen
Världens med säkra mått avdelade rundel regerar.
Av fem zoner himmelens valv omfattas. Den ena,
Röd av en brännande sol, är glödgad av eviga lågor.
Tvenne svänga sig längst från denna till höger och vänster,
Stele av dunkel is och av skurars mörker betäckte.
Skiljande dem från den mellersta, två av gudarnes mildhet
Skänktes de dödliga svaga till lott. Snedvinklig emellan
Dessa, den bana är sträckt, där tecknen skrida i ordning.
240Likasom fästet mot Scythiens bygd och ripeiska fjällen
Höjer sig, sänkes det ock i söder mot Libyens öknar.
Nordens pol står över vår hjässa beständigt, den andra
Under vår fot är skådad av Styx och Erebi skuggor.
Kringom den förra en orm i vitt utbuktande slingor
Svävar, och lik en flod emellanflyter de bägge
Björnarnes par, som sky att badas i svallet av vågen.
Runt om den andra sägs, att antingen härskar ett evigt
Midnattsdunkel, ett tyst ogenomträngeligt mörker,
Eller, att lämnande oss, ditvänder Aurora med ljuset,
250Och att, när österns gud med det flåsande spannet oss nalkas,
Tändas i aftonens rodnande sky där Hesperi lågor.
Härav kunna vi sluta förut vid tvekande himmel,
Både till luftens skick och såningens dagar och skördens,
När det är tid att klyva det falska havet med åran,
Stöta från strandlägret ut i sjön den rustade flottan,
Och kullvälta från skogarnes fjäll den mognade furan.
Således akta vi ej förgäves på himmelens tecken
Och det med jämndrygt mått fyrfaldigt fördelade året.
När i sitt hem lantbrukaren stängs av de kyliga regnen,
260Vet han bereda i tid vad han knappt med skyndande händer
- ↑ Om hösten.
