Sida:Georgica 1967.djvu/23

Hunne vid molnfri luft. Nu under hans hammare vässas
Billens trubbade tand; nu holkar han båten ur stocken;
Hjorden med märken förser, och tecknar på bingen sitt spannmått.
Stundom han spetsar sin stör och sin dubbeltandade gaffel,
Eller bereder han rankorna band av böjelig korgpil,
Flätar med händig flit av buskarnes telningar korgar,
Torkar vid elden sin säd och emellan stenarne krossar.

Lagar och religion förunna på festliga dagar
Frihet till flera värv: de vägra dig ej att befrämja
270Dikets hämmade lopp, att säden hägna med stängsel,
Ställa för fåglarna nät, förbränna det risiga törnet,
Eller i flodens bad förfriska de bräkande fåren.
Ofta med sämre frukt eller olja drivaren lastar
Sin trögt skridande åsna, och för från staden tillbaka
Digra klumpar av beck, eller huggna hällar till kvarnen.

Månan för arbetet även bestämt till lyckelig fortgång
Vissa dagar. Du ej må välja den femte! Han frambar
Orkus och Eumenidernas ätt; och jorden, till missdåd,
alstrade Ceus och dig Iapetus, resen Tyfeus,
280Och den förbrödrade flock som svor att himmelen störta.
Trenne gånger de gjorde försök att på Pelion Ossa
Stapla och uppå dess rygg den skogbevuxna Olympen.
Trenne gånger för Jupiters vigg kullramlade bergen.
Sjunde dagen man näst den tionde helst må plantera
Vinet, solva sin väv och dragaren vänja till oket.
Gynnande tros för flykten den nionde, vådlig för stölder.

Många förrättningars tid väljs helst i den nattliga kylan,
Eller när jorden med dagg av morgonstjärnan bestänkes.
Bättre av lien skärs det torra gräset om natten,
290Bättre bräckelig halm, då brister ej lenande vätska.
Mången vakar ock sent, av vinterelden bestrålad,
Nyttjande nattens stund, att facklan spetsa med järnet,
Medan hans hustru förkortar med sång den tid som dess arbet
Fordrar, och mellanslår med den skrällande skeden sin ränning,

21