Hoppa till innehållet

Sida:Georgica 1967.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Andra sången

Hittills åkrarnes bruk beskrev jag och himmelens stjärnor.
Nu jag går att Backus besjunga och skogarnes parker,
Jämte olivens sent uppväxande träd och dess alster.
Hit leneiska gud, vars gåvor fylla vår lantbygd!
Jorden blomstrar för dig, av rankans höstliga skatter
Ymnigt betungad, och skummiga kar fullbräddas av vinmust.
Hit leneiska gud! Koturnen jämte mig avlägg,
Och låt blottade ben av de saftiga druvorna färgas!

Träd, man märke det först, fortplantas ej alla på ett sätt.
10Somliga, skilda från människors vård, självmanade växa,
Fyllande fältens vidd och de buktiga flodernas stränder:
Så, det böjliga videt och så, den veka genistan,
Poppeln och den, med sitt blågrå löv, ljusglänsande pilen.
Andra av sådda frön gro opp: kastanjernes stammar,
Resta mot skyn, och det träd som högst i parken är ägnat
Jupiter själv,[1] och eken, av grekerna spord om orakel.
Andra skjuta en skog av telningar nedifrån roten:
Så, Cerasunti träd, och almen. Den pindiska lagern
Stiger ock späd i skydd av den vittomfamnande modern.
20Sådan förökelse böd naturen. Heliga lunder,
Skogar och buskar följa dess lag och frodas av grönska.

Erfarenheten har lärt att andra medel begagna.
Nu, från en moderlig stam den späda telningen lossad,
Flyttas i fårans grav, nu bäddar man stocken i mullen,
Eller en kluven gren, och käppar, med vässade ändar.
Andra skogar, av levande skott, nedböjda i bågar,
Vänta i egen jord att skåda sitt släkte förökat,
Andra behöva ej rot: den yrkeskunnige tvekar
Ej att beröva trädet dess topp och betro den åt jorden.
30Ja, fast olivens stam i stycken sågas, (vad under!)
Tränger en livskraftig rot dock fram ur den stympade veden.
Grenar av ett slags träd antaga ock lynnet av andra.

  1. Aesculus, ett slags ek.
29