Päronträdet med ympning förmås att bära dig äpplen;
Plommonen rodna jämväl på stenfruktbärande hagtorn.
Därföre, bygdens män, er lären vården av träden,
Vart och ett efter sin art, och att vilda frukter förädla.
Lämnen i gagnlös sömn ej jorden! Må Backi plantering
Grönska på Ismari fjäll och oljans träd på Taburnus.
Komme ock du att med mig fullända den bana jag anträtt,
40Du, mitt beskydd, som främst förvärvt mig det rykte jag njuter,
O Mecenas, och flygande spänn ditt segel åt havet!
Hade jag röst av järn och hundra munnar och tungor,
Ej i sin vidd begärde jag dock omfatta med sången
Hela mitt ämne. Kom och följ blott närmaste stranden;
Landet är då i vår makt. Jag vill dig med dikter ej fåfängt
Eller med svassande ord och förberedelser trötta.
När av sin egen kraft sig träden höja i luften,
Ge de väl ringare frukt, men frodas av liv och av styrka;
Ty av naturen själv de drivas. Men ympar du dessa,
50Eller med välredd jord ombäddade flyttar i gropar,
Lägga de av sin vildare art och, skötta med omsorg,
Villiga taga det skick, vartill de av odlingen kallas.
Så de ofruktbärande skott jämväl på stammen
Nederst slå ut, i fall på friare fält de planteras.
Eljest av modersgrenarnes löv och skugga betäckte,
Sakna de växande kraft och utan bördighet tråna.
Långsamt växer ett träd, uppdraget av kastade kärnor:
Över ett kommande släkte det sent skall sprida sin skugga.
Frukten försämrar sin art och den förra saften förglömmer;
60Rankorna, fåglar till rov, av kärva druvor belastas.
Träden gemensamt äga behov att av arbetet hjälpas,
Ordnas i fårans rad och tämjas med kostnad och möda.
Bäst av en nedgrävd stock drivs oljans träd; av de lagda
Skotten, vinets; och du, av stadiga grenar, o myrten!
Åter av telningar bäst den hårda hasseln, den höga
Asken, det skuggiga träd som bekransat Herkules hjässa
30
