Går jag förbi, ej heller den svällda bumastiska druvan.
Men på förändrade slag och de skilda namn som de bära
Finnes ej tal; och vad båtar i tal att fatta dem alla?
Den som begär dem veta, han räkne i Libyens öknar
Sandens yrande korn, som Zefyrus sprider i rymden,
Eller, när Eurus riktar sitt våld mot seglande kölar,
Vågornas mängd på Ioniens hav som brytas mot stranden.
Vart slags jord förmår dock vart slags frukter ej bära.
110Pilar trivas på flodernas brädd, och alar i träsken,
Ofruktbärande orner på berg och steniga åsar.
Stränderna älskas förnämst av myrten; av Backus de öppna
Kullarne; ideträn av kölden och nordan förnöjas.
Kasta din blick till de land som ytterst odlas i världen,
Arabers östliga tjäll och brokigt prydda geloner.
Vart slags träd har sitt fädernesland. Blott Indien alstrar
Ebenholts; hos sabeerna blott gror rökelsebusken.
Vad om de välluktspridande träd skall sägas som svettas
Balsam; vad om akantens bär och dess eviga grönska;
120Ethiopernas skog, som snövit glänser av bomull;
Serernas silkesfjun som händigt kammas av löven;
Eller om jordens yttersta bukt, där närmst oceanen,
Indien lunder har, vars toppar den kastade pilen
Aldrig med någon kraft har överhunnit i loppet?
Folket för styrka likväl är känt att nyttja sitt koger.
Medien skänker den frukt, vars sunda och syrliga safter
Häfta på tungan sin smak och tryggast kallas till bistånd,
När av en hätsk styvmoderlig hand giftbägaren blandas,
[Under besvärjande ord, av örter som hota med döden]
180Giftet förlorar sin kraft och jagas ur darrande lemmar.
Trädet mot skyarne rest, till gestalt bär likhet med lagern.
Fyllde det luften ock ej med en olikdoftande ånga,
Vore det lager själv. Dess löv ej falla för vädren;
Blomman ej avrycks lätt; och mederna därmed förbättra
Osund andedräkt och de gamlas flämtande brösttvång[1].
- ↑ Tros vara citronträdet.
32
