Sida:Georgica 1967.djvu/35

Dock ej medernas land med fruktbelastade skogar,
Ganges med all sin prakt, och Hermus grumlad av guldsand,
Priset Italiens jord må bestrida; ej Baktra, ej Indus,
Eller det rökelserika Pankaias kryddade stränder.
140Här var en odlad bygd, av oxar som frustade lågor
Aldrig vänd och besådd med tänder av hiskliga drakar,
Som uppgrodde i grödor av spjut och av krigares vapen,
Utan av kärna och korn och av Backi massiska safter
Rik är dess gärd, olivträd där stå och dess boskap är frodig.
Högrest fröjdar sig här på slätten den krigiska hästen,
Där, i din heliga våg, Clitumnus! badad, den vita
Hjorden, och oxen, främst bland offren som gudarne ägnas,
Beledsaga triumfernas tåg till de romerska templen.
Evig är våren; sommarn till främmande månader sträckes,
150Dubbel är trädens frukt vart år och de dräktiga fårens.
Tigern vaktar dock ej på rov; ej lejonet rasar;
Växternas gift bedrar olyckliga samlare aldrig.
Ormen ej här omäteligt lång framflyter på fälten,
Eller sin fjälliga rygg hopsnärjer i gräsliga ringar.
Prunkande städer och mönster av konst i tävlan sig resa;
Fästen med dristig hand grundlagda på klippornas branter;
Åldriga murar med foten besköljd av ymniga floder.
Skall jag de dubbla hav väl nämna som kusterna bada,
Nämna de flödande sjöarnes vidd, dig Larius, dig ock,
160Som lik havet i svall och böljor häves, Benacus?
Skall jag väl hamnarne nämna och dig, omstängda Lucrinus,
Och hur din mäktiga damm kringdundras av bränningens vrede,
När i den juliska vågen med gny havsvågen sig blandar,
Och i Averni sund instörta tyrrheniska böljor?
Denna så gynnade jord bär ock i förborgade ådror
Silver och kopparns metall, och flyter av gyllene rikdom.
Tappra folk stått opp ur dess sköt, sabeller och marser,
Volsker med svängande spjut och ligurer som härdats av mödor,
Deciers hjältestam, och marier, stora camiller,
170Scipioner, till fienders skräck, du även, o Cesar,
Du, som av segern följd till Asiens yttersta gränser
Fjärran ifrån Roms torn förjagar bävande inder.

33