520Mätta ur ollonens park hemvända hans galtar, och skogen
Bjuder sin gärd; och hösten beskär mångskiftande alster;
Solen bestrålar hans berg, och kokar sötman i druvan;
Barnen hänga omkring hans hals med växlande kyssar;
Kyskhet och oskuld pryda hans hus, mjölksvällande juver
Tynga hans kor, hans trevna killingar dansa på ängen,
Och i sin tävlingslek de späda hornen försöka.
Firande högtidsdagen med fröjd, han vilar i gräset,
Där, kring altarets eld hans vänner bägarne kröna.
Dig, Leneus, han kallar med offer, och fäster i almen
530Pris för herdar som öva sin konst i tävlan med kastspjut
Eller till lantlig strid de härdade kropparne blotta.
Sådan levnad i flyktade dar sabinerne förde;
Sådan Ilias barn; så växte Etruriens styrka.
Så förvärvade Rom bland städer det yppersta rummet,
Slutande inom sin mur sju berg i mäktig förening.
Sådant gyllene liv Saturnus levde på jorden,
Innan Diktes monark erövrade spiran, och innan
Brottsliga släkten frossat ännu av slaktade oxar.
Aldrig folket förut hört krigstrumpeterna skalla;
540Aldrig på hårda städ de dödande klingorna hamras.
Men omätliga fält till rygga vi lagt, och omsider
Bliver det tid att lösa de löddriga hästarnes halsar.
44
