Sida:Georgica 1967.djvu/49

70Ersätt bristen; och vill du för sent ej ångra förluster,
Förekom dem i tid och årligen aveln förnya!

Lika försiktig var i ditt val av dugliga hästar;
Men sträck vården förnämst till fostring av den som i flocken
Utsedd är att bliva dess hopp, från spädaste åldern.
Hög i resning och gång är den ädelt artade fålen,
När han med böjliga ben kringtravar den rymliga slätten.
Främst på vägen och främst i den hotfullt brusande floden
Störtar han ut, och räds ej den obevandrade bryggan.
Aldrig av fåfängt gny han skräms. Högt lyfter han halsen;
80Fint är huvudet, buken är smal och länderna runda.
Bringan sväller av mod och av starka muskler. Den bästa
Färgen är apelgrå eller brun, den sämsta är gulblack
Eller ock vit. När han hör på långt håll braket av vapnen,
Spetsar han örat med stampande fot och skälvande lemmar,
Och utfrustar den eld ur näsan som jäser i bröstet.
Manen är tät och fladdrande fälld åt bogen till höger.
Dubbelt hans ryggbast löper igenom hans länder, och djupt i
Marken han trycker sitt spår och kraftiga hovarne dána.
Sådan Cyllarus var, som Pollux vid tyglarne vande,
90Sådant det spann, som berömt av forna grekiska skalder,
Drog Mars' rysliga vagn och den hjältestarke Akilles',
Sådan, i skapnad av häst, den snabba Saturnus sin maka
Undanvek med fläktande man, och fyllde på flykten
Pelions tornade fjäll med skarpt genskallande gnäggning.

Hingsten av sjukdom tärd, eller kraftlös vorden av åren,
Skilj från hjorden, och hav ej fördrag med hans bräckliga ålder!
Cypris' värv han yrkar med köld. I tröttande mödor
Otacksam är hans tjänst; i den manliga drabbningens timme
Spills förgäves hans kraft, lik elden som utan förmåga
100Fladdrar i halmen och släcks. Giv därföre akt på hans ålder,
Munterhet, art och vad avel hans stam tillförne har givit,
Huru den yvts av palmen, men sett sig med smärta besegrad.
Ser du med undran ej från skranket hur vagnarne rusa
Och i sitt eldiga lopp utsväva på ränningens bana?

47