Hjärtat i tävlande ynglingars bröst fördubblar sin klappning,
Ömsom av fruktan och hopp. Med svängda piskor och lösa
Tömmar och framböjd kropp de flyr på fräsande axlar.
Höjda, sänkta, och höjda på nytt, de synas på vingar
Flyga den tomma luften igenom och lyftas till etern,
110Vila ej givs, ej rast, en molnstod stiger av dammet
Efterföljande spann bestänka de främre med fradga.
Så stor kraft har begäret till pris och att krönas av segern.
Eriktonius vågade först att foga för vagnen
Hästars fördubblade par och segrande hjulen beträda.
Först på den tyglade klipparns rygg peletronska lapiter
Böjde hans lopp i krets; han under den väpnade ryttarn
Vandes till dansande språng och att cirkla den stoltare skritten.
Vardera mödan lika är sträng, och fordrar hos hästen
Ungdomens livliga eld i lynnet och fullhet i krafter,
120Om han ock ofta förut på flykten fiender drivit,
Och från Epirus drager sin börd och det tappra Mycene,
Ja, från den stam som böljornas gud själv givit sitt upphov.
Sådant taget i akt, när tiden nalkas, din omsorg
Helst må sträckas, att bringa till hull med rikelig föda
Den du till hövding valt för din hjord och till fader för stammen.
Njute han foder av saftiga gräs! Giv rinnande vatten,
Spara ej säd, att kraft ej må saknas till ljuvliga mödor,
Så att en orklös far fortplantar på barnen sin svaghet.
Sök däremot med flit att hullet minska hos stona.
130När till betäckning de trå för första gången av brunsten
Ansatta, vägra dem löv och håll dem från vattnet ur källan.
Möda med tröttsamt lopp dem även i hettan av solen,
Medan din loge suckar av korn som bultas ur axen
Och lättflygande agnar förströs av Zefyri fläktar!
Sådant allt, att alstringens jord av själva sin fetma
Ej förslöad må bli och ofruktsamma dess fåror,
Utan ett ämnat frö begärligt fatta och gömma.
Vården om avelns far hör opp då vården om modern
48