Eller med pilens löv och säv ur det sumpiga träsket!
Styrk den även med grönskande säd. Bryt fädernas fördom,
Och låt kon ej fylla med mjölk vitskummiga stävor,
Utan dess älskade barn sin mättnad suga ur juvret.
Men om du vänder din håg till krig och tappra skvadroner,
180Eller att hinna med hjulen förbi Alfeus vid Pisa,
Och åt din rullande vagn ge vingar i Jupiters parker,
Vänje du fålen snart att krigares vapen och bragder
Skåda, fördraga trumpeternas ljud och höra på fältet
Dånet av svängande hjul och slamret av betslen i stallet.
Känne han mer och mer sig muntrad av tämjarens lovord,
Och av den hand som klappar hans hals med smekande kärlek.
Sådan varde hans övning så fort han vänjes från modren:
Lägge man honom i tid den lena tygeln i munnen,
Medan han ännu är späd och oförfaren hans ungdom.
190Men när han tredje året har fyllt och trätt i det fjärde,
Läre han springa i volt, och föra de dånande föttren
I jämn takt, och svänga de växlande benen i virvlar,
Lik en strängt arbetande. Då må han mana till kamplopp
Vindarnes fläkt och i flygande fart på slätternas bana,
Likasom tygelfri, knappt fjäten teckna i sanden.
Så sträcks Boreas' il från hyperboréernas stränder,
Vitt utbredande Scythiens frost och stelnande dimmor,
Grödan i högrest växt och hela det vajande fältet
Krusas i fläktarnes spår, all luften av skogarnes toppar
200Fylles med gny och långsträckt välvs mot stränderna vågen,
Medan han flyger fram och haven och åkrarne sopar.
En slik fåle är född, att än på banan av Elis
Svettas att målet nå med blodig fradga om munnen,
Än att med lättstyrd hals ge fart åt en flygande stridsvagn.
När han omsider är tämjd, befrämja med stadig och mjölstark
Spis hans fylliga växt! Ty otam skulle han resa
Lynnet till övermod, och fängslad varken fördraga
Agans måttliga näpst, ej heller den hårda kapsonen.
Dock ej av någon vård förstärkas krafterna högre,
50
