Sida:Georgica 1967.djvu/51

Börjas. Hela den tid som hennes dräktighet varar,
140Pröve hon ej sin kraft för den tungt belastade vagnen.
Måtte hon varken i språng framränna på vägen ej heller
Sträcka sitt ystra lopp på ängen och simma i strömmen.
Ensam i skogig mark må hon beta på stranden av bäcken,
Mjukt ombäddad av mossa och gräsens gröna beklädning
Där hon i grottan i skydd av klippan kallas till vila.
Kring de alburniska ekarnes park och Silari lunder
Svärmar ett flygfä, en broms som romarne kallat asilus,
Men som hos grekerna fått benämningen estros i stället.
Hätskt med brummande ljud förföljer det hjorden. Av ångest
150Flyr den i skogarnes djup och fyller med vrålande jämmer
Bergen och luftens krets och Tanagri törstiga stränder.
Juno, att öva sin hämnd och sin outsläckliga vrede,
Sände det vingade monstret emot den inakiska kvigan.
Undan dess giftiga sting, (det rasar när solen är hetast,)
Skydda din dräktiga hjord! Välj betningstiden, när dagen
Först på fästet är tänd och stjärnorna natten förnya.

Födselns timme förbi, all omsorg till kalvarne vändes.
Märken av stammens namn dem strax inbrännas och vilken
Antingen utsedd är till hjordens fyllnad och tillväxt,
Eller att stå för altaret fram att gudarne blidka,
160Eller med plogens bill att rista den torviga åkern.
Alla de övrigas tal låt beta fritt i det gröna;
De som till lantbruksarbete har valts må straxt till sitt yrke
Danas som kalvar, och re'n från de stunder tämjas till mödan,
Då lättböjligt ännu är lynnet lika med åldern.
Smidiga vidjor först hopfläta till rymliga ringar!
Häng dem om kalvens hals. När den fria nacken du hunnit
Vänja till tvångets band, försök två stutar att foga
Lika till styrka och växt, och lär dem att vandra tillsammans.
170Obelastade hjul de sedan må övas att draga
Fälten framåt, som grunt blott teckna sin fåra i sanden.
Äntligt din strävande axel av bok skall under sin börda
Knarra, och koppartistelen dra tungt välvande hjulen.
Fodra ej blott med gräs mellertid din växande boskap,

49