Fjärde sången
Honungens luftiga saft, den himmelska gåvan, omsider
Ägnas min sång. Tag mot, o Mecenas, den även med ynnest!
Skåde-ämnen av lägre natur, men värda beundran,
Hövdingars mod, mångtaliga folks bedrifter och lynne,
Nya släkten och krig, jag går att i ordning förtälja.
Målet för mödan ej stort, men stor dock äran, om himlen
Ej missgynnar mitt värv och Apollo ej vägrar mig bistånd!
Först är av nöden att läger och hem för bina må väljas,
Där de mot blåsten njuta beskydd, (ty häftiga vindar
10Hindra dem föra till hus sin skatt) och blommorna fredas
Både mot fårens och getternas språng, och kvigan ej heller
Daggen förstör i sitt irrande lopp och gräsen förtrampar.
Vare ock stängd från deras av håvor riktade bostad
Den brokryggiga ödlan och spinkens giriga släkte,
Och den med blodig hand på bröstet tecknade Progne!
Dessa med vidsträckt våld allt härja, och snappa i flykten
Bina med glupande näbb till rov åt fientliga nästen.
Däremot, klara källor och mossinbäddade dammar
Eller en bäck som buktar i gräset, de älska till grannar.
20Av oleasterns löv eller palmens gården må höljas,
Att, när i dagarnes vår en lekfull ungdom ur stocken
Först till svärmande tåg av de nya visarne föres,
Strandens gränsande brädd må bjuda dem svalka mot solen,
Eller ett gästfritt träd, till rast, sin skuggiga krona.
Antingen vattnet vilande står eller rinner, du pilar
Mitt i dess flod tvärsöver må kasta och väldiga stenar,
Vilka förse dem med broar och stöd för föttren att sträcka
Vingarne ut mot sommarens sol, om ilen av Eurus
Skingrat dem under sin flykt, eller störtat dem neder i böljan.
30Kasias frodiga stånd, starkluktande timjan och kyndel,
Som vitt sprider sin balsamdunst, må blomstra i nejden,
Jämte violer som släcka sin törst i läskande vågor.
Stocken, i fall den av fogad bark är antingen rundad
62
