Trygg är dess tillflyktsort för överraskade sjömän.
Proteus döljer sig där bakom den beskärmande klippan.
Hit gudinnan ynglingen för, och gömmer för ljuset
Innerst i grottan, och själv i moln sig höljer på avstånd.
Indiens törstiga folk i vanmakt redan försänkta
Brändes av Sirii glöd; och solen överst på fästet
Flammade; gräsen torkades bort och floderna, tömda,
Ända till bottnens dy uppvärmda av strålarne koka.
Strax ur böljornas djup i sin kända grotta den gamla
430Proteus steg, omringad av havsvidunder som sprutto
Runt sin herde av fröjd och stänkte saltvatten kring sig.
Spridda lägga sig sälarne nu till vila på stranden.
Hjordens bevakare lik på berget, när aftonens stjärna
Kalvarne återför till stallen ur betet, och lammens
Bräkning eggar hos ulven begär till förödelse, Proteus
Sätter sig mitt på en häll ibland dem och räknar sin skara.
Aristéus, som ser tillfället för striden beredas,
Knappt avbidar den stund, då den gamle betungas av sömnen,
Förrän med högljutt rop han står fram och den vilande fjättrar.
440Denne sin prövade konst likväl ej lämnar ur minnet.
Undersamt förvänds han i hundra grymma gestalter,
Ömsom av eld, av rysliga djur och av flytande vågor.
Men då hans list dock väg till flykt ej finner, besegrad
Återtar han sitt skick och talar med människostämma:
“Unga förmätna man, vem styrkte dig nalkas min boning?
“Säg, vad fordrar du här?” Men Aristéus tillbaka:
“Proteus, det är dig bekant. För dig ej något förborgas;
“Sök då ej heller förborga dig själv! Av gudarne skickad
“Kommer jag hit och begär ditt råd att mildra mitt öde.”
450Mera han sade ej. På detta spåmannen svarar;
Häftigt med brännande blick han de blåa ögonen välver,
Tänderna skär och ödets beslut upptäcker, och säger:
“Visst ej utan en guds förtörnelse lider du motgång.
“Stor förbrytelsen är. Den ömkansvärdiga Orfeus,
“Drabbad oförtjänt, utkräver, (om ödet ej hindrar,)
“Hämnd av dig, förtvivlad att vara berövad sin maka.
74
