Hoppa till innehållet

Sida:Georgica 1967.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

“Denna som undan dig brådstörtat flydde vid strömmen,
“Märkte ej, sträckt för sin fot och gömd bland gräsen på stranden,
“En ofantelig orm, vars sting gav henne sin bane.
460“Strax de dryadiska systrarnes kör de luftiga bergen
“Fyllde med klagoskri. Pangeiska höjderna gräto,
“Rodopes topp och Hebrus och Resi martiska länder,
“Geternas bygd jämväl och den attiska Orityia.
“Orfeus sökte sin tröst på den välvda lyran mot kvalet.
“Älskade maka! dig han besjöng på den ensliga stranden,
“Både när dagen försvann och när dagen nalkades åter.
“Även till Tenari gap och den stygiska konungens portar,
“Och den av midnattsmörkret förfärliga lunden han nedsteg.
“Där besökte han manernas hem och den rysliga drotten,
470“Och av de dödligas bön ej nånsin blidkade hjärtan.
“Dock, av hans sång bevekta, ur Erebi djupaste avgrund
“Svävade vålnader opp, och skuggor, berövade ljuset,
“Flera än fåglar, som tusendetals sig gömma i skogen,
“När de av bergen fly för skymningen eller orkanen,
“Mödrar och män och hamnar av fordom frejdade hjältar,
“Piltar och mör, dem Hymen ej hann med facklan bestråla,
“Ynglingar, vilka föräldrarne lagt med tårar på bålet,
“Vilka Kocytens gyttjiga träsk och av multnade sjögräs
“Dystert bevuxna strand och den niovarviga floden
480“Med sitt förhatliga svall i evigt fängelse stänga.
“Själva Tartari rysliga hus, dödsplågornas hemvist,
“Stod av förvåning stumt, och av ormomflätade hjässor
“Eumenidernas tropp, och den trefallt käftade väktarn,
“Och orörligt Ixions hjul i sin stormande virvling.
“Re'n på sin återväg han alla faror besegrat;
“Re'n Eurydice, skänkt åt hans bön, till den himmelska luften
“Följde bakom i hans fjät, (så hade Proserpina bjudit.)
“Då han i hast hänryckt av sin kärlek, och sansning berövad,
“(Mer än förlåtliga brott, om manerna visste förlåta!)
490“Glömde förbudet, vände sig om, och vid gränsen av ljuset
“På sin Eurydice såg. Ve, spillda voro i blinken
“Alla hans mödor, bruten hans fred med den hårda tyrannen;
“Och tre gånger ett brak var hört ur averniska träsken.

75