Den här sidan har korrekturlästs
| 336—37 |
den avlägsnar sig från solen. |
| 371 | Eurus = östan. |
| 384 | Kaystern = flod i Libyen. |
| 398 | Alcyon (el. Halcyon) = isfågel (kungsfiskare). När Alcyone såg sin make Ceyx, som lidit skeppsbrott, livlös flyta bland vågorna, kastade hon sig i havet men förvandlades till en fågel liksom sin make. Den tid i december då halcyonerna häckar är havet lugnt på grund av den vindstilla som då råder: på det sättet är de “högt i gunst hos Tetis” (om denna jfr 30!). När Vergilius på nytt nämner halcyonen: “Under Alcyones fröjd på stranden” /v. 338 i Tredje sången/, där “fröjd” står för sång (or.: litoraque alcyonen resonant; ordagrant: stränderna återskallar halcyonen, d. v. s. genljuder av dess sång), visar detta ställe, att halcyonen för honom främst är en mytisk fågel, effektfull att använda i ett diktverk (eller att halcyonen inte är identisk med kungsfiskaren, eftersom denna inte sjunger). |
| 404 ff | Nisus, kung i Megara, ägde en purpurlock, på vilken hans livb och välde berodde. När han anfölls av Minus, skar hans dotter Scylla, som blivit förälskad i denne, av locken när han sov. Båda blev sedan förvandlade till fåglar; Nisus till en havsörn el. hök, Scylla till en “Ciris”, som man inte vet vad det är för en fågel. |
| 431 | Febe = mångudinna, syster till solguden Febus Apollo. |
| 436 | Lovade gärd: de tackoffer som de utlovat, om de undsluppe oväder ute till havs. |
| 437 | Glaukus och Melicertes är havsgudar och Panopea och Ino är nereider (havsnymfer). |
| 443 | Notus = sunnan. |
| 446 | Titonus = make till Aurora (om henne, se 249 ff.!) |
| 466 ff. | Denna järteckenskatalog, tillkommen endast ett decennium ungefär efter mordet på Julius Cesar, är den äldsta och utförligaste antika som har bevarats. Den visar hur snabbt Cesars död alltså utnyttjades av propagandan men också att systematiskt ordnade uppteckningar av ominösa förebud funnits att tillgå, ur vilka Vergilius ställt |
86
