böta ett antal hästar och nötkreatur. En del af böterna tillfaller konungen eller samhället, en del målsäganden eller hans släktingar. Vid samma ting väljas äfven höfdingar for att skapa rätt i härader och byar; hundramän ur menigheten biträda hvar och en såsom rådgifvare och samtidigt som tecken på hans myndighet.
13. Ingen vare sig offentlig eller enskild angelägenhet företaga de sig annat än beväpnade. Men seden tillåter icke någon att kläda sig i vapen, förr än de samlade medborgarne godkänt honom som vapenför. Då blir den unge mannen på själfva tinget antingen af någon bland höfdingarne eller af sin fader eller af sina släktingar klädd i hjälm och framja. Detta motsvarar hos dem iklädandet af togan, detta är ynglingaålderns första utmärkelse: förut betraktas de blott som en del af familjen, nu såsom en del af staten.
Härkomst från en särskild ansedd släkt eller förfäders stora förtjänster kunna tillskynda äfven minderåriga ynglingar utmärkelse från en höfdings sida. De sälla sig då till de öfriga, kroppsligt mera utvecklade, som redan pröfvat en dust, och det är ingen skam att synas bland någons hirdmän. Ja, äfven själfva hirden har sina grader enligt dens godtfinnande, hvars hirdmän de äro. Stor är därför äfven täflan mellan hirdmännen, hvilka främsta platsen hos höfdingen skall tillkomma, och bland höfdingarne, hvilka som skola få de fleste och tappraste hirdmännen. Detta är värdighet, detta är makt att alltid omgifvas af en skara utvalde unge män — i fred en ära, i krig ett skydd. Och icke blott bland den egna stammen, utan äfven hos närgränsande samhällen betyder det namn och ära, om ens hird utmärker sig i antal och tapperhet. Ty då eftersökes man genom beskickningar och hedras med äreskänker, och genom sitt blotta rykte kan man då ofta göra krig om intet.
14. När det kommit till drabbning, är det skamligt för
en höfding att öfverglänsas i tapperhet, skamligt för hirden
