Sida:Germania 1912.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
35

agrippinenser, blygas icke för sin härkomst; redan för länge sedan gingo de öfver floden och ha på grund af sin bepröfvade trohet fått bosätta sig på själfva stranden för att bilda ett skyddsvärn, icke för att själfva stå under uppsikt.

29. De tappraste bland alla dessa folkstammar bebo en obetydlig del af stranden och hufvudsakligen en af Rhen bildad ö. De voro fordom en stam bland chatterna och utvandrade till följd af inre oroligheter till dessa platser, där de voro bestämda att blifva en del af det romerska riket. Ännu kvarlefver deras aktade ställning såsom ett bevis på det gamla förbundet, i ty att de ej behandlas för­aktligt genom pålagor eller skinnas af publikaner. Fritagna från skattebördor och extra bidrag och endast bestämda att användas i strid, sparas de såsom anfalls- och försvarsvapen för krigstillfällen. I samma slags underdånighetsförhållande står äfven mattiakernas stam, ty det romerska folkets storhet har äfven till andra sidan Rhen och bortom de gamla gränsstenarne utbredt aktningen för romarväldet. Så hafva de sina boningsplatser och sitt område på andra stranden, men hjärta och sinne hos oss. I öfrigt äro de lika bataverna. blott att de äro lifligare till sinnes såsom ännu boende på sitt eget hemlands jord och under sitt eget luftstreck.

Däremot skulle jag ej vilja räkna till Germaniens folk, ehuru bosatta på andra sidan Rhen och Donau, dem som odla de dekumatiska landsträckorna. Alla de sämsta bland gallerna och sådanas, om nöden ger djärfhet, besätta denna mark utan någon säker äganderätt; då sedermera gränsval­len uppförts och befästningar framskjutits, ha de blifvit räknade såsom en utkant af vårt välde och som del af pro­vinsen.

30. Bortom dessa bo chatterna; de börja sina bonings­platser vid den herkyniska skogen i nejder, som icke äro så flacka och sumpiga som andra stammars, dit det öppna Germanien sträcker sig, deras område räcker genom