Sida:Germania 1912.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
43

mäktiga grannar tror sig sitta lugn, misstar man sig: där näfrätten härskar, duga hofsamhet och redlighet blott för den öfverlägsne. Sålunda kallas dessa samma cherusker, som förr hette de gode och rättrådige, nu de fege och de dumme. De segrande chatterna åter tillgodoräknas deras lycka såsom klokhet. I cheruskernas fall drogos äfven foserna, ett grannfolk, med. I olyckan blefvo de likställda kamrater, medan de i välgångens dagar varit underordnade.

37. Samma utböjning af Germanien närmast intill oceanen innehafva kimbrerna, numera en liten stam, men stor i ära. På vidt spridda håll återfinnas märken af deras gamla ryktbara historia, i det att på båda stränderna vid­sträckta lägerplatser ännu skönjas, af hvilkas omfång man än i dag kan bedöma detta folks stora massa och krigsstyrka och sannolikheten af en så stor utvandring. I sitt sexhundra­fyrtionde år var vår stad, då man under Caecilius Metellus’ och Papirius Carbos konsulat för första gången hörde talas om kimbrernas vapen. Räkna vi från det året till kejsar Trajanus’ andra konsulat, få vi ungefär 210 år. Så länge har man hållit på med att besegra Germanien. Under denna långa mellantid hafva många nederlag lidits å ömse sidor. Icke samniterna, icke karthagerna, icke Spanien eller Gallien, icke ens partherna hafva så ofta gjort sig på­minta. Kraftigare än en Arsakes’ tyranni är germanernas frihet. Ty hvad annat än Crassus’ nederlag kan väl tillvitas oss af orienten, som ju dock själf miste sin Pakorus och se­dan sjunkit ned till underkastelse under en Ventidius? Men germanerna ha genom att slå eller taga till fånga Carbo och L. Cassius och Scaurus Aurelius och Servilius Caepio och Gnaeus Mallius beröfvat romerska folket fem krigshä­rar och själfva Caesar Varus och med honom tre legioner, och icke ostraffadt hafva C. Marius i Italien, den förgudade Julius i Gallien samt Drusus, Nero och Germanicus i deras egna bygder slagit dem. Sedan följde C. Caesars fruktans­värda hot, som vände sig i löje. Därefter inträdde en tids lugn till dess de, begagnande det tillfälle våra söndringar