Den här sidan har korrekturlästs
GEYSER 51
Ljus.
(1900)
Nu i fjärran det tindrar i enfaldens hus,
och det lockar i lekarnes tjäll;
men på heden jag skälfver vid kylande brus,
där jag irrar i stjärnfattig kväll.
Jag drog bort ifrån barndomens stormfria bo
med en arfsskatt af jubel och frid;
men mitt jubel förklang, när jag miste min tro,
och min frid föll i lidelsens strid.
Jag fick rus i min bägare, guld i min pung,
och af klokskap min hjärna låg mätt;
men min lefnad dock vardt mig olideligt tung,
och all världen en ödemarksslätt...
Dock i fjärran nu tindrar i enfaldens hus.
Ack, så ljuft — jag vill in, jag vill in!
Och jag flyr från min skatt och mitt bägarerus,
och all klokskap jag vräkt ur mitt sinn.