Sida:Gift (sv).djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 103 —

ju i en sak, som ej angick honom. Om läraren kanske hade varit litet häftig mot Gottwald, var det derför icke sundt förnuft i att fara upp så der och riskera de största obehagligheter för en annans skull.

Men det var denna dåraktiga gossvänskap, dessa öfverspända idéer om mod och trofasthet, hvilkas källa professorn endast alltför väl kände.

Redan länge hade han förutsett en afgörande kamp med sin hustru om sonen. Han hade ständigt undvikit och uppskjutit den, ty han hatade strid och ofred i huset.

Men mycket syntes honom nu tyda på, att afgörandet närmade sig. Det samtal, som under middagsbjudningen förts i hans hustrus rum, hade blifvit omtaladt och så kommenteradt, att det redan utgjorde ett vigtigt led i stadens inre historia, och mycket hade professorn måst smälta hos vänner och väninnor, derför att i hans hus kunde få tilldraga sig någonting, som hade så stark likhet med skandal.

Dessutom var det en stilla ovänskap mellan honom och frun i går, då de talade om aktierna i fabriken.

Professorn hade gått direkt till handelsföreningen, der den tomma listan länge hade legat som ett spöke, och tecknat 10 aktier à 500 spd. Sedan tyckte han till och med sjelf att det var mycket; men det var i öfverensstämmelse med den metod han använde gentemot sin hustru.

Nu, efter historien med Abraham, hade han helt och hållet öfvertaget; och huru mycket det