Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
att denna småsak — ty egentligen var det ju inte så farligt — att detta kunde så alldeles förstämma henne. Hon kände sig så beklämd och outsägligt olycklig, och hon hade den största lust att kasta sig öfver Abraham och gråta ut.
Abraham låg förkrossad öfver sin soppa; och han liknade i detta ögonblick ej mycket den bleke hjelten, som stod upprätt med knutna, näfvar mot adjunkten Aalbom och kallade honom en djefvul.
