»Jag skulle vara den vredgade Akilles,» svarade lille Marius med skälfvande mun och såg upp med sina förskräckta ögon.
»Jaså — hm — jaså, du skulle vara den vredgade Akilles — ja, det ser du ut för; det är just så jag ständigt har förestält mig honom» — rektorn måste fram till fönstret för att kunna bibehålla sitt alvar, men hela klassen förstod mycket väl, att ovädret var öfver.
Likväl stodo alla med förkrossade miner och hörde på det lilla förmaningstal, som rektorn gaf dem, innan han gick för att uppsöka klassföreståndaren. Ty det var ju klart, att sådan oordning endast kunde ega rum, när klassföreståndaren försummade sin pligt.
Och hvilken hjertans fröjd och glädje var det icke för adjunkten Borring att kunna meddela herr rektorn, att klassföreståndaren var adjunkten Aalbom, som, så vidt han visste, hade gått öfver till Athenæum för att läsa tidningar.
