2.
Lille Marius var Abrahams bäste vän, och Abraham var lille Marius’ ideal.
De brukade läsa sina lexor tillsammans hemma på Abrahams rum, och det är ej lätt att veta, huru Marius skulle ha redt sig i skolan, om han ej haft detta stöd. Ty lille Marius var så klen i allt — utom i latin.
Men latin var hans fack, det kunde han.
Det fans icke en form, icke en biform, icke en oregelbundenhet eller en regel, icke ett undantag gömdt i den aflägsnaste skrymsla af Madvigs skrymslerika arbete — som ej lille Marius hade reda på, om man vände sig till honom.
Ända ifrån den första dagen, då rektorn gaf dem mensa att deklinera, hade Marius utmärkt sig.
Ty rektorn hade sjelf varit hos hans mor och sagt, att om lille Marius ville vara flitig, så skulle han få studera; rektorn skulle skaffa honom friplats vid skolan och hålla ett öga på honom sedan också.
