Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Men hon var så besynnerlig numera. Hon var i sjelfva verket icke sig sjelf, ty det hade kommit någonting till, förutom Mordtmann. Hennes nervösa oro hade blifvit till visshet, och denna visshet fylde henne med en smärta, som hon blygdes öfver och sökte bekämpa. Fru Wenche kunde nämligen ej längre vara i tvifvel om, att hon åter skulle föda ett barn.
