11.
Det hade gått några dagar, utan att fru Wenche såg något till Mordtmann. En middag gick han förbi, då han kom från fabriken, men hon drog sig bort från fönstret och gömde sig.
Förhållandet till Mordtmann hade trädt litet i bakgrunden; hon hade nu ej tanke för annat än det, som förestod henne; att hon ännu en gång skulle bli mor.
Då Abraham kommit till verlden, önskade hon länge, att han skulle få en syster. Men eftersom åren gingo, uppgaf hon detta hopp; och nu hade hennes tankar om barn och barnauppfostran blifvit sådana, att hon prisade sig lycklig öfver att ha endast ett att ansvara för.
Icke skulle hennes man heller bli glad, då han fick höra det; det kunde hon veta på förhand.
Men värst blef det för henne — ja, alldeles outhärdlig blef tanken, då den kom in i förhållandet till Mordtmann. Hon blef röd af blygsel hvarje gång hon tänkte på deras sista qväll.
