»Pythagoras blef tillfrågad, huru många lärjungar han hade.
Den vise mannen svarade: »Hälften studerar filosofi, tredjedelen matematik, och de öfriga, som öfva sig i att tiga, utgöra tillika med de tre, jag fick häromdagen, fjerdedelen af dem jag hade förut.»
Huru många lärjungar hade Pythagoras, innan han fick de tre sista?»
Ja, det är sannerligen inte godt att veta, tänkte lille Marius glad, derför att han satt tryggt på sin plats. Och medan Broch borta vid taflan genast började manövrera med 12 x och 13 x, fördjupade Marius sig i betraktelser öfver den invecklade frågan.
Isynnerhet svindlade det för honom, när han läste: förut; ty då blef det ju den vildaste omöjlighet att besvara. Sedan gingo hans tankar till den arma tredjedelen, som studerade matematik, och han blef ense med sig sjelf om, att han obetingadt skulle ha föredragit att vara bland »de öfriga, som öfva sig i att tiga.»
Han väcktes derigenom att han blef framropad.
Antingen hade öfverläraren märkt, att han satt i tankar, eller också hade han i sin notisbok blifvit uppmärksam på, att det var länge sedan Gottwald examinerades. Han lät Broch gå midt i räkningen — det var dessutom alldeles för lätt för honom — och då Marius halft sanslös kom framför taflan, stodo der ett par rader med siffror och x, som han ej förstod ett grand af; det
