hvarför hans kära disciplar aldrig kallade honom annat än Blindtarmen.
Marius ansträngde sig och kom igenom, men då han slutat, var han också så utmattad, att han nästan sof.
Timmen gick under oqvädinsord och bråk, och sedan var det bara en qvar. Den sista timmen användes till latinsk temaskrifning. Aalbom gaf dem ett stycke i Henrichsens stilöfningar och satte sig på katederstolen for att dingla med benen och glo ut i luften.
Det fans ej mycket öfrigt hos någon af dem att bygga ett latinskt tema på; de flesta skrefvo på måfå, Marius likaså, så att det blef säkerligen ett vackert tema.
Men så var då ändtligen skolan slut, och till och med de bleka, finniga latinarne voro litet lifligare i dag, då de gingo ut från gården, ty det var lördag.
Sill, fruktsoppa och pannkakor — ingenting kunde smaka bättre, ty det var lördagsmat för hela staden.
Det klarnade verkligen upp och blef en klar frostqväll med månsken, så att fjerde latinklassen spatserade med de halfvuxna småflickorna, medan yngre kamrater gingo i skaror och sjöngo och knuffade hvarandra in på de älskande, då de gingo förbi.
Men Abraham och Marius gingo arm i arm och föraktade allt; då och då stannade Abraham och lyfte sin knytnäfve mot prosten Sparres
