»Men då ni nu inte är nöjd med det sätt, hvarpå förhållandena för närvarande äro ordnade» — prokurator Kahrs vände sig uteslutande till frun, utan att låtsas se Mordtmann, men likväl i en formellare ton än förut; det blef ju helt annorlunda nu, när en man, en akademiskt bildad man ville vara med om sådana extrema åskådningar; »då ni är så missnöjd, min fru, t. ex. med det stackars eforatet, vill ni då inte förklara oss det praktiska sätt, hvarpå ni hade tänkt er göra föräldrarne delaktiga i skolarbetet?»
»Jo, hjertans gerna,» svarade fru Wenche frimodigt; »först ville jag, att alla fäder och mödrar, hvilkas barn gingo i samma skola, skulle hålla en stor sammankomst för att välja — —»
»Ursäkta, min fru, att jag afbryter er,» sade Mordtmann orolig, »men då ni sjelf var så god och föreslog ett förbund mellan oss, måste jag som er bundsförvandt på det bestämdaste afråda er från att ge praktiska regler för genomförandet af vår reform.»
»Och hvarför får inte frun det, om det tillåtes mig att fråga?» — prokurator Kahrs vände sig för första gången direkt till Mordtmann.
»Derför att den, som önskar en genomgripande reform, skall akta sig för att börja med de praktiska förslagen. Ty bland den stora mängd, som alltid skall motsätta sig en reform, hvilken som helst, skall det nog finnas en eller annan, som kan ta det praktiska förslaget och vränga om det till åtlöje och karrikatur, och så inbillar man sig ha bevisat hela reformens obehöflighet.»
