Han svarade några artiga ord, men såg henne på samma gång rakt in i ögonen. Och hon, som ej på länge hade fått en sådan blick, släpte honom och vände sig mot de andra.
Men då alla gästerna voro borta, och hennes man hade satt sig till rätta för att läsa tidningarne, sade fru Wenche:
»Åh, hvad han öfverraskade mig, unge Mordtmann! Och jag, som inte har anat hvad som fans hos honom. Honom måste vi verkligen bjuda ofta; det var då ändtligen en menniska, som jag kan tala med.»
»Åh, vet du hvad, jag tycker sannerligen, att du kan tala både med den ene och den andre,» svarade hennes man buttert; han hade slutligen kommit under fund med, hvilket okorrekt tal som förts i hans hus.
»Nå nå, herr efor!» sade fru Wenche, i det hon började ta nålarne ur sitt tjocka hår, men då hon nämde efor, brast hon åter i skratt och gick leende in i sängkammaren.
Professor Løvdahl sprang upp, men då hon redan var utom dörren, mumlade han bara litet och satte sig ned igen.
