GOTLAND OCH WISBY.

STRÖDDA ANTECKNINGAR

AF

C. J. BERGMAN.

I. Öfversigt.

Den fordna hanse-staden på Gotland eger i trenne hänseenden, nemligen genom storartade kyrkliga, militära och borgerliga fornlemningar, ett egendoligt och monumentalt skaplynne.

Kasta vi blicken först på dess kyrkliga minnesvårdar, så möta oss af dess under Medeltiden aderton, större och mindre, kyrkor:

Den n. v. Domkyrkan, S:t Maria, bygd af »Tyskarne i Wisby», 1190-1225; samt i ruiner qvarstående följande tio, norr-ifrån räknade, af hvilka någre genom byggnads-stil och storhet mäta sig med hvad den skandinaviska Norden har ypperst:
S:t Göran, Hospitals-kyrkan utom murarna, de spetälskes kyrka; samt inne i staden:
S:t Nicolaus, Dominikanerkloster-kyrkan;
S:t Gertrud, nederländska köpmännens kyrka;
S:t Olof, grundlagd omkring år 1100 af Danske Kungen Erik Eyegod, då han, med sin Drottning Botildis, »östervägen» — öfver Gotland och Ryssland — gjorde sin vallfart till det Heliga Landet;
Helge-Ands, egentliga Hospitals-kyrkan, en oktogon i tvenne våningar med för begge våningarna gemensamt chor;
S:t Clemens, de sjöfarandes skydds-kyrka;
S:t Drotten, (Vår Herres Kyrka), eller Norra Systerkyrkan;
S:t Lars, Södra Systerkyrkan, liksom S:t Maria bygd af tyska handlande, i österländsk korsform;
S:t Catharina, Franciskanerkloster-kyrkan, efter lidna skador reparerad och med nytt chor ånyo invigd 1412; samt
S:t Hans.

De kyrkor, som genom utländska eller inhemska barbarers grymma fiendtlighet, eller okunnighet och råa egennytta, eller genom våreld eller annan olyckshändelse blifvit i grund förstörda, äro, likaledes norr-ifrån räknade:

Mindre Hospitals-kyrkan, äfven kallad Helge-Ands'-;
S:t Jakob, bygd af liffländska köpmän, till hvilken kyrka hörde ett Nunne-kloster;
Ryska kyrkan, bygd af köpmän från Nowgorod, och med grekiskt-katolsk kult;
S:t Peder, äldsta kyrkan i Wisby;
S:t Michaël;
Wisborgs Slottskyrka; samt
Solberga kyrka, tillhörande ett cisterciensiskt Nunnekloster, omtaladt i Biskopsbref redan år 1246, och beläget syd-ost ifrån och invid staden.

Wisby-kyrkornas arikitektoniska stil och betydelse hafva beklagligen ännu icke af sakkunnig författare blifvit utredda och beskrifna: emedlertid har den byggnadslärde Prof:r Brunius utförliga anteckninga derom från sitt besök i Wisby 1853; men dessa anteckningar äro ännu icke utgifna. Det lilla, som i detta hänseende uti dessa uppsatser kommer att nämnas, blir endast några allmänna drag och anspråkslösa utkast

Dessa tempel tyckas, i allmänhet taladt, tillhöra dels den äldre art af Medeltidens byggnadskonst, som ofta kallas den romantiska stilen, med rundbågen till hufvudkännemärke, och rådande i elfte och början af tolfte århundradet; dels den s. k. romaniska öfvergångs-stilen, med rund- och spetsbåge omvexlande, och herrskande omkring sednare hälften af tolfte seklet. I alla synes den ursprungliga byggnadsplanen under tidens lopp hafva undergått väsendtliga förändringar, i enlighet med byggnads-idéer, som efterhand inträngde och gjorde sig gällande: så företer t. ex. S:t Maria, för hvars byggnadstid men har diplomatisk visshet, jemte ursprungliga partier af enklaste rundbåge andra af ganska rikt dekorerad spetsbåge-stil. S:t Catharina, med några rundbågiga portar och mindre, till större delen tillmurade fönster samt enkla åttkantiga pelare, har på dessa pelare spetsiga hvalfbågar; de sendnare tillkomna fönstren äro stora och spetsbågiga, och hela choret är från 1412 och i nyare stil. Andra exempel att förtiga. Såsom S:t Maria och ödekyrkorna nu visa sig, framställa de en blandad stil af rund- och spetsbågar med dessas tillhörande kännemärken: man ser