2
i denna blandning både öster- och vester-ländska, gammal- och ny-tyska byggnads-tankar; man ser om hvarandra byzantisk stil, öfvergångs-stil, gotik — t. o. m. renaissancens stil vidlåder betydliga nyare partier af S:t Maria; man ser rundbågen (t. o. m. på ett par ställen något som man skulle kunna kalla hästsko-båge) och spetsbågen, samt denna sednare af flera slag; man ser än basilikans rektangel-form och än korsformen; man ser än den korta grofva pelaren och än det högt sträfvande pelar-knippet; den släta, skarphuggna, siratlösa massan och — ehuru mer sällan — den mjukt bearbetade, i sköna vext- och djur-figurer liksom lefvande stenen; den simpla, smala, låga fönstergluggen och det breda, med rosetter, klöfverblad och hjertformer smyckade fönstret. Denna sällsamma förening eller vexling af olika byggnads-typer, hvilken man i Wisby-monumenterna finner nästan hvar man kommer, har i landets och stadens historiska öden sin fullkomliga och interessanta förklaring. Gotland var under Medeltiden från 1100- och 1200-talen en hvilopunkt på den stora handelsvägen mellan Öster- och Vester-landet: botgörare, pilgrimer och biskopar, som från nordvestra Europa ämnade sig till det Heliga Landet, kämpar och äfventyrare, som sökte sold och guld i Miklagård uti grekiske kejsarens hof, togo då vägen öfver Gotland. Varor och idéer från Byzantz mötte här varor och idéer från Rhenländerna och England, och funno i den rika, praktälskande, varmt katolska hansestaden en bördig och tacksam jordmån.
Den brist på ornamenter och lätta detaljer, som vidlåder Wisby-monumenterna, förklaras nogsamt af det vanliga byggnads-materialet, den gotländska kalkstenen, som är för hård och spröd för finare arbeten. I sin enkelhet sakna de emedlertid hvarken uttryck eller skönhet. Och nu — såsom ruiner — omgifna af trädgårdar, bevuxna med buskar och träd, delvis omsvepta af murgrön och vinrankor, och med det fordna grafstens-golfvet ersatt af grönskande gräsmatta, göra de, midt i förstörelsen, ett fridfullt och majestätiskt intryck. De äro, framför allt, vältaliga intyg för Wisby' rikedom och betydenhet på den tid, då denna stad — enligt den lärde fornforskaren Göran Wallin's ord (år 1744) — «satt såsom en Drottning på Hafvena, var en Moder för alla Krämare, och til hvilken mest alla Skep, Nordan ifrån och Sunnan, ifrån Östan och Westan, stelde sina segel och stammar».
Märkliga militära fornlemningar har Wisby uti sin väldiga, med högre och lägre torn väpnade Ringmur (från slutet af 1200-talet), sina befästade portar, sina löpgrafvar och bastioner, samt det till utsträckningen obetydliga, men synnerligen mur-starka, som qvarstår af Wisborg's Slott. Vi återkomma längre ned till dessa minnesmärken.
I borgerlig hänsyn har Wisby slutligen interessanta lemningar, dels i många karakteristiska stenhus med smala, utåt gatan belägna, upptill trappformigt slutande gaflar, samt inuti med hvälfda, pelarburna våningar, alfrescoprydda rum, fönstersmygar med marmor-säten, rund- eller spetsbågiga portar och fönster, samt merändels rinnande vatten i den pelarprydda källaren (från den hanseatiska perioden); samt ett väl bibehållet trä-hus från medlet af 1600-talet (s. k. Burmeister'ska huset). Ännu har staden qvar hela sin gammaltyska Medeltids-grundritning, med smala, krokiga, här och der hvälfda gator, hvilkas sidolinier ofta genom de gamla husens rättnings-lösa ställning fortgå i det besynnerligaste zigzag.
Alla dessa ålderdomliga minnesmärken göra emedlertid det nuvarande Wisby till en högst egendomlig stad. Blandningen af forntida ståtlig storhet och nutida enkelhet och ringhet faller öfverallt bjert i ögonen. Bredvid de praktfulla kyrko-ruinerna, dessa den nordiska byggnadskonstens klenoder, träffar man oansenliga bostäder; ehvar man går, stöter man på fragmenter, smyckade med munkstil och heliga symboler; delar af pelarbaser och kapitäler ligga här och der inmurade i väggar och trappor.
Om Wisby stads begynnelse har man, liksom om de flesta andra
gamla städers, endast dunkla och orediga sagominnen. De gamla
krönikorna, som äflas att flytta allt så långt tillbaka i tiden som möjligt,
förmäla än, att staden blifvit grundlagd och uppkallad efter en sköldmö
Wisna, omnämnd i sagor om Bråvalla slag; än att en mängd kolonister
från det förstörda Vineta på ön Ysedom (omkring 840) öfverflyttat sina
skatter och sin handel till den plats der Wisby nu står. Den säkraste,
fast i hänsigt till tidpunkten obestämda, uppgiften är hvad man finner i
den såsom ett bihang till Gotlands-Lagen fästade Guta-Sagan, der det
heter:
Då de ännu hedniske Gotlänningarne seglade med köpmans-varor till alla land, sågo de der kristna seder, läto döpa sig och förde prester med sig hem. Då lefde en man, som hette Botair af Akebäck: han byggde den första kristna kyrkan i Wall' socken, men detta ville folket ej fördraga, utan uppbrände kyrkan, och derföre kallas ännu platsen, der denna (trä)-kyrka stod, Kulstäde (kolplatsen). Vid den tiden var mycket offrande i Wi (namnet betyder: helgadt ställe, offerplats): der byggde han en annan kyrka, och då hans hedniske landsmän äfven ville uppbränna den, gick han sjelf upp på kyrkan och förklarade, att om de ville bränna kyrkan,
