II. Norderport och Norra Muren.
Här möter oss utsigten utaf en del af Wisby Ringmur, med dess omvexlande än höga, jordfasta, från muren (för bättre flankerings skull) utbygda, inåt öppna torn och än mindre, öfver sjelfva muren anbragta häng- eller sadel-torn. Alla dessa torn hafva smala, inåt vidgade gluggar för pilskott, och öfversta delen är krenelerad eller med tinnar försedd. De höga tornen hafva haft, de flesta fyra, några fem våningar, och i den öfversta af dessa voro säkert kastmaskinerna eller »blidorna» uppställda. Dessa torns invändiga bredd är 12 à 13 alnar, sidomurarnas längd 10 à 12, och höjden är 30 à 35 alnar. — Hängtornen äro vanligen 8 à 9 alnar breda, och skjuta med vidpass 2 alnar öfver muren.
Sjelfva ringmurens höjd är olika på olika ställen. Med de här och der bibehållna, på kant stående och sammanlutade toppstenarna inberäknade, kan höjden beräknas till 14 à 16 alnar.
Att muren blifvit uppförd i tvenne särskilta perioder samt sedermera både till sin nedra del inåt förtjockad och upptill 4 à 5 alnar förhöjd, synes påtagligen. Så ser man, t. ex., på utsidan tydliga märken efter den ursprungligen lägre murens igenfyllda krenåer.
Af tornen på denna mursträcka har den s. k. Norder-port (norra stadsporten, den andra på taflan, från venster räknadt) i sednare tid, då eldvapen kommit i bruk, fått utvidgade skottgluggar, och har på sidorna om den yttre, spetsbågiga portöppningen ingående rännor för fällgaller, till portarnas ytterligare försvar. Det från Norderport 2:a, likasom ock det 5:e tornet hafva äfven spetsbågiga portar, som i sednare tid blifvit tillmurade, och äfven här finnas på yttre muren rännor för fällgaller. Utanför hela norra sidan af stadsmuren sträckte sig 3:ne, ännu synliga löpgrafvar, jemnlöpande med muren, och utanför de tvenne sistnämnda tornens port-öppningar har troligen funnits vindbryggor öfver första grafven: midtemot det nämnda andra tornet synas ännu lemningar efter en stenfot i vallen, hvarpå bryggan troligen haft sitt fäste.
På denna norra del af ringmuren finnas 3:ne murfall — endast 2:ne äro å taflan utförda, hvarigenom tecknaren fått tillfälle att bättre visa murens ursprungliga karakter, med vexlingen af höga torn och hängtorn. Om det nedersta murfallet (längst mot vester) förmäler folksägnen, att Lübeckarne år 1509, efter här gjord brèche, inryckte i staden, hvars norra del då blef sköflad och bränd. Det mellersta (på taflan icke utförda) murfallet skedde år 1846, och de öfversta år 1822., båda i följd af der anbragta hängtorns öfvervigt och fall.
Enligt Krönikan var stadsmurens och tornens byggnad (— kanske egentligen slut-byggnad —) fullbordad år 1299, sedan arbetet räckt i 10 år. Om nämnda år 1299 heter det: “da stod Missby i hendis Floer oc störste Blomster”.
Längre fram, sedan vi tagit i betraktande de i följande häften förekommande utsigter utaf andra karakteristiska delar af stadsmuren, skall framställas hvad som ur de gamla, både ofullständiga och sinsemellan stridiga uppgifterna om det väldiga befästnings-arbetets början och fulländning kan utredas, äfvensom några närmare detaljer om såväl murens som portarnas och tornens form och inrättning, samt äfven de gamla torn-namn, som till våra dagar bibehållit sig.
III. Stånga Kyrkas Portal,
samt några ord om Landskyrkorna på Gotland i allmänhet.
Utom de aderton kyrkorna i och invid Wisby, räknar man på Gotlands landsbygd icke mindre än några och nittio kyrkor, med rund- och spetsbågs-ålderns kännemärken, byggda af Gotlands kalksten, med undantag af några få i sydligaste delen (det s. k. “Stor-Södret”), hvilka af den der befintliga sandstenen erhållit sitt byggnads-material. I hänsigt till storlek och anordning äro dessa sockenkyrkor visserligen underlägsna Dominikanerkyrkan S:t Nicolaus, Franciskanerkyrkan S:t Catharina, Domkyrkan S:t Maria och Hospitalskyrkan Helge-Ands; men medelst sina rikare detaljer, sina bibehållna och ofta herrliga portaler och torn, sina merändeds någorlunda räddade, i kyrkligt hänseende lärorika, stundom vackra och präktiga inredningar med altarskåp, sedilia (prestbänk i chormuren), chorstolar, dopfuntar, fönstermålningar, kyrkdörrar med prydliga jernbeslag, och grafstenar med bilder och munkstils-inskrifter, m. m., äro de lika högtförtjenta af att beses som templen i Wisby. Den tid torde också icke vara långt aflägsen, då konstnärerna skola vallfärda till, samt uppmäta och afteckna äfven de utom provinsen föga bekanta bondkyrkorna i Lau, Stånga, Burgs, Lye, Gröttlingbo, Öja, Dalhem, Tingstäde, Bro … och hvad de heta, alla dessa den kyrkliga byggnadskonstens dyrbara monumenten på det tempel- och minnes-rika Gotland.
Denna myckenhet af märkliga och vackra landskyrkor (— 91 ännu underhållna och 4, som fallit i ruiner —) i en provins, så liten som Gotland (omkring 27 qvadratmil), är, bland annat, ovedersägligt bevis för hvad
