32
Jordskelff ofuer Guthiland, oc da fick Kirckene de Reffler oc Sprecker som findis, huor de siden icke ere renoverede».
Omkring kyrkan har marken, af grus och sten filn förstörda närstående byggnader, blifvit upphöjd, så att kyrkans fot till större delen är undanskymd. Chorets fot är enklare än sjelfva kyrkans.
Enhvar af oktogonens sidor synes ursprungligen hafva upptill slutat med en spetsgafvel, och ur denna vackra gafvelkrans — påminnande om uddarna på en furstekrona — har det fordna, troligen också i åtta sidor brutna tornet höjt sig. Något dylikt finnes på Lärbro' kyrka (3½ mil n. från Wisby) men omsluter der det egentliga stentornet; i Tyskland, isynnerhet i Rhen-trakterna, förekommer denna byggnads-stil mycket ofta. — Hvarje gafvel har haft 2:ne, i sednare tid tillmurade ljud-öppningar, hvilkas finhuggna kantstenar af några oriktigt ansetts vara ett slags bokstäfver eller frimuraretecken. Mellan dessa vid någon eldsvåda skadade och upptill afslagna gaflar hafva hörnmurar blifvit uppförda, och det hela afrundadt med en taklist, som är qvar på sydvestra sidan. Oktogonens hörs äro förstärkta med tunna, fint huggna pilastrer, på hvilkas kapitäler de nyss nämnda gaflarnas sidor hvila. — Oktogonens nuvarande högsta höjd är vidpass 25 alnar och har med fot och gafvelspets varit omkring 35, torntaket oberäknadt.
Strelow angifver 1046 såsom kyrkans byggnads-år, och G. J. R. Gordon (i ett sakrikt bref om denna kyrka, infördt i »The Ecclesiologist, London, 1848») vidhåller denna uppgift; N. Hoyen deremot i sin lärda »Forklaring» till J. D. Herholdt's vackra tafleverk: »Hellig-Aands Kirken i Wisby» (4 pl:r, 8 sidor text, folio; Köpenh. 1852) antager såsom troligt, att kyrkan icke är bygd före första fjerdedelen af 1200-talet, hvilket instämmer med hvad förut i dessa anteckningar blifvit i allmänhet yttradt om Wisby-kyrkornas ålder. —
Hvad vidgår Helige-Ands-Kyrkans inredning i 2:ne våningar, finnes det ingen urkund, icke ens någon sägen, som upplyser om meningen med denna egendomliga anordning. Man gissar, att denna inredning haft hänsyn till de olika könen, samt att på det stora Hospitalet i det katholska Wisby fromma qvinnor (ett slags Barmhertighets-systrar, Sœurs de la charité, hvilka, såsom förhållandet varit och är i den katholska kristenhetens betydande städer, frivilligt iklädde sig både tjenarinnors och sjuksköterskors tunga pligter och en särskilt, simpel, all fägring döljande eller vanställande ordensdrägt) biträdt vid sjukvården, och att dessa qvinnor, som genom sin försakelse af lifvets beqvämligheter och glädje voro höjda öfver hopen, i Hospitalskyrkan haft en alskild plats, der de, ostörda af mängdens blickar, förrättat sin andakt. Genom den ofvan omtalade, bredvid södra portalen anbragta lilla porten vid början af södra trappan, eller genom norra sidans port hafva de både från hospitals-gården och från norra sidan kunnat obemärkt inkomma i endera trappan, uti byars pelare-öppningar inåt kyrkan förhängen kanske funnits, och sålunda uppgå till öfra skeppet, der ingången kunde stängas. Genom chorbågen hafva de kunnat se högaltaret samt höra mässan och sången, och medelst öppningen i golfvet har deras sång kunnat sammansmälta med menige mans i det nedra skeppet.
Upprepas må, att allt detta är gissning, men en sådan är tillåtlig der inga andra urkunder finnas, än de qvarstående stumma murarna. Den lärde Prof:r Hoyen (som endast sett ritningar af ruinen) har uttalat den åsigt, »att kyrkans öfverskepp uppstått genom en utvidgning af galleriet eller omgången (Triforium), och att denna utvidgning ingalunda är föranledd af säregna liturgiska bestämmelser, utan snarare af ekonomiska skäl eller af byggnadsställets beskaffenhet». — Men det vill nästan synas, som skulle aldrig hos byggmästaren någon tanke kunnat uppstå, att i denna lilla kyrka anbringa ett galleri mellan sidomurarna och de temligen långt framstående pelarne: sjelfva skeppet skulle derigenom hafva blifvit i högsta grad inskränkt och hopkrympt, och skulle ha' förlorat all ansenlighet. Emedlertid förtjenar Prof:r H:s åsigt både att nämnas och begrundas.
Vidare må här, efter Prof:r Hoyen, kortligan nämnas, att både i Italien, Frankrike och Tyskland finnas klosterkyrkor och slottskapeller, som i samma byggnad innehålla 2:ne kyrkor, den ena öfver den andra, utan att den undra kan räknas bland Kryptor: den undre kyrkan är för sig en alldeles fullständig kyrka med egen ingång. Till sådana dubbelkyrkor räknas i Tyskland några borgkapeller, t. ex. i Landsberg vid Sade och Freiburg vid Unstruth, uppförda 1180—1220, samt i Eger, alla med 2:ne våningar, och det i Eger har, ungefär liksom dubbelkyrkan i Wisby, rundbågar i nedra och spetsbågar i öfra skeppet samt en åttkantig öppning mellan båda afdelningarna. Men utom andra olikheter med kyrkan i Wisby, har i dessa slottskapeller hvarje våning sitt »hor, och till öfverskeppet finnes äfven en särskilt hufvud-ingång utifrån, hvilken förenat öfre kyrkan med slottet: det öfre skeppet har varit best mdt för borgherrn och hans närmaste, det undre för tjenarne och det lägre slottsfolket. Högaltaret har varit i öfra choret. — Kyrkor finnas äfven, i hvilka galleriet eller omgången (Triforium) så följer skeppets sidor, att det antingen går upptill öfver choret, eller, om choret är ett vidbygdt parti, ligger mellan det och skeppet: i några af dessa har förnämsta platsen varit på galleriet, t. ex. i Aachen's domkyrka, hvarest kejsarthronen stod deruppe. Men för Wisby-kyrkan är det egendomligt att chorbyggnaden är uppförd i sådan höjd, att den genom en egen chorbåge är i omedelbar förbindelse äfven med öfverskeppet. Sådana inrättningar som nunnornas egna sångchor i deras klosterkyrkor, eller det dubbla chor
