som var föreskrifvet för sådana kyrkor, hvilka voro gemensamma för
munkar och nunnor, och som också kan finnas uti endast munkekloster-kyrkor,
t. ex. i S:t Catharina i Lübeck, kunna icke sarnmanliknas med
Helige-Ands-kyrkan. Genom den starkt framträdande chorbyggnaden skiljer sig denna
kyrka från Baptisterierna (Dops-kyrkorna), som antingen icke hafva någon
chor-utbyggnad, eller åtminstone icke någon på långt när så betydlig.
Redan är i dessa blad omnämndt, att Helige-Ands-kyrkan kan anses för den aldramärkligaste bland ruinerna i Wisby. Dess egendomliga och hemlighetsfulla anordning, dess inom så inskränkt rum samnade storhet, dess delars enkla men helgjutna, kraftiga prägel, dess erinringar om dels Österlandets, dels Rhen-trakternas byggnads-lynnen, bekräfta nyssnämnda omdöme. Invändigt erbjuder ruinen flera vackra taflor: en af de vackraste har man från altar-rundeln, der blicken öfver chorets ljusa, gröna förgrund intränger både i det undre och i det öfre skeppet — och ser det förra med dess högtidliga dunkel, dess matta dagrar och fina ljus-strimmor från öppningen i hvalfvet och från rosettfönstren, bakom hvilka dallra sköna ridåer af valnöts-löf — och öfverskeppet, der inom den öfre triumfbågens ram en pelare och en hvalfbåge i vacker förkortning teckna sig emot himmelens klarhet. Men denna tafla behöfver här ej många ord: Säve's teckning beskrifver den. — Den aldra herrligaste taftan är likväl från norra chorsidans öfra cell (dit man dock endast på stege kan komma): från denna högre ståndpunkt ser man hela södra pelareparet såväl i under- som öfver-skeppet, det ena paret vexande upp ur det andra, det ena så likt och dock så olikt det andra; det ena i djup och skugga, det andra i höghet och ljus.
För hundrade år sedan, när den lärde biskoplige fornforskaren Jöran Tallin kortligen beskref denna kyrka, gaf han sin förtjusning luft i bibliska ordalag; han fann kyrkan »sammansatt af kosteliga stenar, huggna efter mått ock med såg skorna på alla sidor, ifrå Grundvalen. alt up til Taket, såsom det skrifves om Pharao's dotters hus» (1 Kon.B. 7: 9); och han tillade, att »kyrkan varit en Perla, en Jouvel och Smycke för Wisby stad».
En sådan klenod är denna ruin för fornforskaren, arkitekten, målaren än i dag. Måtte länge den stunden dröja, då ruinens redan vådligt brustna murar skola störta samman, då den ännu rika återstoden af dess sprängda hvalf och bågar skall falla i grus!
XI. S:t Nicolaus.
Dominikanerklostrets Kyrka.
Ruinen af S:t Nicolaus är det enda återstående minnet af det troligen stora och betydande Dominikanerhuset i Wisby. Gamla grundmurar och hvälfda källare i några söder om kyrkan närbelägna hus antyda att dessa tillhört klostret.
Om klostrets grundläggning och tillvett finnas numera så godt som inga urkunder. Omkring 1240 anses denna munk-orden hafva från England kommit till Wisby. Liksom Franciskanerna, fingo Dominikanerna, enligt Ordens ursprungliga stadgar, icke ega några fastigheter, utan de skulle lefva för dagen af de frommes allmosor. Men bland de många och stora rättigheter, som denna af Påfvestolen för utmärkt nitisk verksamhet högt gynnade munkorden erhöll, var äfven år 1265 den, att få besitta egendom och att den på bästa sätt förvalta. Deras hufvudbestämmelse var att förkunna Evangelium, försvara Tron, och genom predikan återföra kättare till den rättroende kyrkan, af hvilken anledning denna ordens ledamöter äfven kallades »Predikarebröderna». De voro också kända under namn af »Svart-bröder» eller »Svartmunkar», till följd af deras svarta dräpt, och hade med Franciskanerna, af skäl som nyss nämndes, namnet »Tiggaremunkar» gemensamt.
År 1243 gaf Påfven Innocentius den 4:e befallning åt Dominikaner-Priorn och Predikarebröderna i Wisby att på Gotland utverka understöd åt Tyske Riddarne, och der predika korståg mot Liffiändare och Preussare, med löfte om samma syndaförlåtelse, som var utlofvad åt dem som togo korset emot de otrogna i Kanaans land. — Är 1246 beslöt Ordens i Ripen församlade Provincial-concilium att skicka en koloni till Reval; i denna deltogo Dominikaner-munkar från Sigtuna, Skenninge och Wisby: den från sistnämnde stad hette Brodren Daniel, och han blef Prior eller Styresman för det i Reval nystiftade klostret. — Är 1283 blef Gotlänningen Petrus de Dacia (från Norden) Prior i Domin.-klostret i Wisby: han var född i Wisby, hade i sin ungdom ingått i nämnda kloster, och sedan han der studerat de lärda språken och Theologien, reste han 1266 först till lärosätet i Köln, der han tillbragte 2:ne år, och sedan till Paris. Ryktbar för utmärkt lärdom, blef han år 1271 antagen till Lektor vid det i Skenninge anlagda läroverket (Studium præcipuum). Efter nya utländska resor blef han slutligen år 1280 på ett Provincial-möte i Assonia utnämnd till Lektor uti Domin.-klostret i Wisby; 1283 Prior derstädes, och dog 1288 efter återkomsten från ett Concilium i Bordeaux. — År 1286 erhöll klostret en andel af Carl Estridssons i Upland testamentariska gåfvor. År 1293 erhöll klostret af Magnus Johansson, genom testamente, 9 marker silfver; och af de olycklige Hertigarna Erik och Waldemar 20 marker genom testamente af den 18 Januari 1318, kort före deras död på Nyköpings slott: i sistnämnda testamente voro Helige-Ands-Huset och Hospitalet, äfvensom Franciskanerhuset i Wisby och Roma kloster, m. fl., med gåfvor ihågkomna. —
