Sida:Gotland och wisby i taflor.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
45


På samma tafla längst bort åt höger synas 3:ne pelare: det är den på så kallade Galgberget, norr om staden, belägna, från Medeltiden qvarstående Afrättsplatsen, med 3:ne välbygda fyrkantiga pelare inom ringmur. Vid foten af nämnda berg, mot vester, är en djup håla in i berget, kallad »Röfvarkulan» och der nedanför på slätten en plan labyrintisk stenläggning, benämnd Tröborg (Trojaborg), hvarom en folksägen ännu är gängse.

Teckningen af »Korsbetningen och Östra muren» framställer Minneskorset öfver de utanför Wisby år 1361 slagna Gotlänningarna. Detta monument kräfver sitt eget kapitel.




Kors-betningen och Östra muren.

Olycks-året 1361.

Sedan danske Kungen Waldemar d. 3:e i Juli 4361 i striden utanför Wisby' murar vunnit seger, och såsom segerlön eröfrat det rika Wisby, lät han — enligt sägnen och krönikan — på valplatsen till de fallnes minne uppresa ett Kors af sten, genom hvilket heliga tecken stället gjorde till en andakts-plats. De förbigående erinrades deraf att bedja för dem som här fallit — och som kanske ej haft rådrum till att göra sitt skriftermål och få aflösning. Dessa fallne hade dessutom i ovigd jord blivit begrafne, och vore derföre icke delaktige af de själamässor, hvilka Medeltidens Andlige hållo för dem som hvilade i och omkring helgedomarna. Ifall sägnen och krönikan hafva rätt i sin uppgift, att den flendtlige Segervinnaren, och icke de slagnes efterlefvande, låtit resa detta minnes-kors; kan det visserligen synas anmärkningsvärdt, att af äregirighet och vinningslystnad först tillskynda menniskor en plötslig och blodig död, och sedan hedra deras stoft och ömma för deras själars väl. Men vår gamla Rimkrönika berättar något dylikt vid skildringen af Torkel Knutssons död (år 1306): de som ledde honom ut och höggo honom hufvudet af, läto nemligen på hans graf uppresa ett tjäll med ett altare och ett kors, hvarest dagliga mässor hällos för hans själ. —

På högsta kullen i den s. k. Korsbetningen, bland mindre kullar, som kanske betyda utplånade grafhögar, 460 steg i öster från tornet »Cæsar» å stadsmuren, och 120 steg i nordost från den (år 1830) anlagda Nya Begrafningsplatsen, står det vackra, minnes-rika Korset.

Det är af gotländsk kalksten, 4 alnar 20 tum högt; stammen är under ringen (törnekronan) 1812 tum bred, och nedtill 887 tum, upptill 7 tum tjock. Innanför ringen, hvars tvärlinie är 4 aln 13 tum, smalnar korsets stam och dess utom ringen skjutande spets är upptill inrundad, och det lika smala tvärstyckets afslagna båda spetsar hafva troligen haft samma form. På vestra sidan står på sjelfva ringen med munkstil inristadt:

Anno : dni : m:ccc:lxi : feria : III : post : jacobi :

och på östra sidan:

ante: portas : wisby : i' : ma'ib' danor' : cecidern't : gut :

och högst på midtelstammen:

euses

samt derunder på tvärstycket:

h: sep'ti : or' : p: e :

Det är fullständigt utskrifvet: »Anno Domini MCCCLXI ferie tertia post Jacobi ante portas Wisby in manibus Danorum ceciderunt Gutenses. Hic Sepulti. Orate pro eis.» Och i öfversättning: År 1361 d. 27 Juli föllo framför Wisby' portar Gutarne i Danskarnes händer. De äro hur begrafne. Bedjen för dem.

På vestra sidan är å midtelkorset bilden af den Korsfäste inristad, och högst upptill i ringen deromkring är en fembladig ros uthuggen.

Genom M. S. v. Hohenhausen's till alla Wisby' monumenter sträckta omvårdnad, blef korsets omgifning uppstädad och sexton lufträd planterade deromkring.

Den korta inskriften på detta minnes-kors innesluter ett stort kapitel af Gotlands historia: en betydlig del af den stolta, vapenrustade hansestadens lilla Iliad står tecknad der i mossbelupna drag. Det är hågkomsten af Wisby' olycksdigraste dag, då dess tempel sköflades och brändes, och nästan hela staden vardt förstörd och dess välde skakadt i sina grundvalar. Stora verldshändelser och följderna af nya Handels-vägar fullbordade sedan i nästföljande århundraden på fredligt vis kvad Kung Waldemar Atterdag med eld och svärd hade påbegynt, och från sin höga plats bland Europas hufvudstäder sjönk Wisby småningom ned och blef ruinernas stad.

Såsom ett tillägg och en förklaring till en stor del af den redan lemnade skildringen af Wisby' förstörda monumenter torde en skildring af händelserna år 1361, och ett genljud af de många sagor, hvarmed dessa händelser äro utsmyckade, här vara på sin plats. Det blir en text, som passar till nästan alla Säve's Wisby-taflor.

Wisby år 1361.

På den tid, då Konung Magnus Eriksson regerade i Sverige (1319—1363), var Wisby ännu en sjelfständig hansestad, med egen styrelse och egna lagar, och stod då på höjden af sin storhet, såsom upplagsplatsen för hansestädernas Östersjö-handel och en af de yppersta handelsorter i Europa;

12