148
I dag reste björn till Carlsfors, som vi hade överenskommit om. Ma chère mère var osynlig, höll sig inne i sina rum och lät genom Elsa tillsäga, att hon ej ville se någon. Vad skall det bli utav? Bruno kommer visst hit i afton. Ack, att vi kunde ha gladare underrättelser att giva honom!
Den 28 augusti.
Jag har ej skrivit till dig på några dagar. Jag har varit så orolig. Ingen förändring med ma chère mère sedan jag sist skrev. Jean-Jacques, som med Brunos samtycke är underrättad om allt, som rör honom, skickar oss bud alla dagar. Ma chère mère vill icke se någon, förblir inlåst i sina rum, och där inne är tyst som i graven. Elsa allena går lik en skugga därifrån ut och åter in och besvarar alla frågor med att skaka på huvudet.
Serena kom hit i går på eftermiddagen med sina morföräldrar. De goda gamla kommo för att — som de sade — ”tacka för henne”. Jag tackade dem för henne. Gullgul var med och skulle även ”tacka för sist”, varöver vi skämtade glatt. Men den lille token var ej trogen som vanligt omkring sin härskarinna, utan flög orolig ut och in genom fönstret, slutligen tog han kosan över sjön åt Svanö till, och vi förlorade honom ur sikte. Vi väntade att han skulle återkomma, men han kom ej. Det blev sent, och Serena, orolig för sin lilla gunstling, begav sig själv till Svanö för att söka locka honom tillbaka. Men hon dröjde länge, alltför länge, vi blevo oroliga, jag mest av alla, ty jag vet ej vilken aning sade mig, att Bruno hade del i detta dröjsmål. Jag uthärdade ej att leva oviss därom, men viskade ett ord till björn, lämnade honom att sköta våra vördade gäster, sprang ned till stranden, tog en liten båt och for för att söka upp Serena. Jag kom till Svanö just i tid för att emottaga Serena halvdöd i
