Sida:Grannarna 1927.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

TRETTONDE BREVET.

Den 4—5 september.

O, Maria, min söta Maria, vilka händelser, vilka uppträden, vilken förvandling! Huru en natt kan förändra hela… men jag måste berätta dig allt från början. — Jag har sett döden nära, Maria, döden, hemsk och förfärlig. — Ack, den är ju nära ännu! Men jag måste sätta ordning på min själ och mina koncepter.

På tvenne dagar, sedan mitt sista samtal med ma chère mère, hörde vi ej något ifrån henne. Tredje dagen for björn till Carlsfors för att ta reda på huru det stod till. Han fick då veta, att ma chère mère varit i en högst upprörd och orolig sinnesstämning. Om nätterna hade man hört henne nästan oupphörligt gå i sina rum; om dagarna hade hon ofta gråtit häftigt och haft vapörer. Nu var hon likväl mycket lugnare, mottog björn vänligt, frågade huru ”hustrun mådde”, kom vid teet ut i förmaket och tycktes småningom återkomma i sitt vanliga väsende.

Berättelsen om ma chère mères lidande rörde mig. Jag nästan längtade att se henne igen och höra ifrån henne ett vänligt ord, och jag kände verklig glädjerörelse då jag tidigt nästa morgon, som var den tredje september, fick ifrån henne en liten vänlig biljett, i vilken hon sade, att hon på förmiddagen ärnade fara till staden för att köpa upp åtskilligt ”krimskrams” samt föreslog mig att göra henne sällskap. Om jag samtyckte, ville hon komma och hämta mig och skulle till aftonen föra mig till mitt hem igen.

Jag behövde just köpa ”tre hattar, en sil och ett litet