178
Den 9: e.
Ett besynnerligt uppträde! Vilka underliga idéer kunna ej dväljas i människohuvuden!
Ma chère mère hade i dag på morgonen beställt till sig en snickare — ingen kunde begripa varför. När han kom, lät hon honom gå in i sitt rum och taga mått av sig till — likkistan.
Därefter förordnade hon mycket noggrant om siraterna på kistan och lät mig skriva upp vad hon ville skulle stå på plåtarna. (N. B. Dörren till Brunos rum var under denna tilldragelse stängd.)
”Nå, mäster Svensson”, sade hon, sedan allt detta var i ordning, ”vad skall min kista kosta?”
Förlägen och förvånad över denna affär, besinnade snickaren sig en stund och sade slutligen: ”Femtio riksdaler banco, ers nåd!”
”Är ni galen, mäster Svensson?” sade häftigt ma chère mère, ”femtio riksdaler banco! Tjugufem riksdaler mer än ni tog för likkistan åt min salig man! Besinna er på vad ni säger. Jag kan visa er räkningen på generalens kista, mäster!”
”Ekvirket, ers nåd… har blivit så dyrt sedan…”
”Och vem böveln ber er ta ekvirke? För min del må ni gärna ta björk, eller gran, eller tall, eller vad virke som helst. Den usla kroppen blir nog mull, tänker jag, antingen den ligger i kista av ek eller gran. ’Arm och rik, i döden lik.’ Väl är jag av gammal adlig släkt, och så var även min man, salig general Mansfelt. Men vad mer, mäster Svensson?
’När Adam plöjde och Eva spann,
var var då en adelsman?’
Och var är han när kroppen ligger i graven? Ta ni gärna gran — eller hellre björk — till min kista, kära
