gråtfärdig, ”nu får jag väl lov att själv dricka ut bägaren, för att bevisa min oskuld, om jag ock därav skulle sova till domedag.”
”Gud nåde dig”, fortfor ma chère mère med samma blick, ”om du är i maskopi med din man för att lura mig!”
”Och om så vore”, sade jag i det jag kastade min fria arm om hennes hals och kysste henne och vätte hennes kind med tårar, frampressade halvt av ömhet, halvt av fruktan, ”om så även vore, skulle icke mor vilja vara god emot sina barn och taga en dryck för deras skull, och tro dem, att, om än den smakar litet illa, så skall den icke göra annat än gott!”
Ma chère mère såg på mig en stund allvarligt, men vänligt, och sade sedan: ”Du är en fintlig kvinna, Fransiska, och ett gott barn, och förstår dig väl på gumman, och för dessa tre ting tycker hon om dig och vill nu göra dig till viljes, det må nu bli därav vad det vill. Skål, mitt barn!” Och med ett drag tömde hon bägaren.
Jag omfamnade henne, tackade henne och grät i glädje. Hon klappade mig vänligt på kinden och tycktes ha nöje av att se sig avhållen.
Triumferande sprang jag till björn och visade honom den tömda bägaren.
Jag hyser ett tyst hopp, att drycken redan verkar. Ma chère mère sover väl ej, men hon är mycket stilla. Klockan är nio. Jag skall i natt vaka hos ma chère mère.
Klockan 11. Nu sover hon! Gudskelov, hon sover riktigt fast och gott. Det är en njutning att se henne sova. Björn har skrämt alla människor i huset till ro. Ingen får knysta eller röra sig.
Klockan 2. Ma chère mère sover ännu, sover djupt och börjar att svettas starkt. Jag har signalerat det till björn. ”Gott tecken!” tecknade han igen. Gudskelov, nu
