Hoppa till innehållet

Sida:Grannarna 1927.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
183

Den 11.

Allt går bra, mycket bra, och vi bli snart alla friska, såframt icke jag blir sjuk av lutter hemlängtan till mitt lilla Rosenvik. Ma chère mère återtar hastigt sina krafter, kan redan gå något uppe, men vill icke fara härifrån, förrän Bruno är frisk nog att följa henne till Carlsfors, och förr får jag ej heller fara hem. ”Tålamod"” säger björn. Ett avskyvärt ord! Just när jag hör det, blir jag otålig.